| Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 14. Från sida 142 | ren sida tillbaka |
(142)[Special Testimonies, Serie A 1, sid. 1-15 (1890).] (142)En skämtsam predikant (143)Jag säger Ert klart och tydligt, bröder, med mindre förkunnarna blir omvända, kommer församlingarna att bli sjukliga och redo att dö. Guds kraft allena kan ändra det mänskliga hjärtat och genomsyra det med Kristi kärlek. Guds kraft allena kan rätta till och dämpa häftiga utbrott och helga känslorna. Alla, som tjänar, måste ödmjuka sina stolta hjärtan, ställa sin vilja under Guds vilja, och dölja sina liv med Kristus i Gud. rätt (143)Vad är målet med predikantverksamhet? Är det att blanda det komiska med det religiösa? Teatern är stället för sådana uppvisningar. Om Kristus har gestaltats på insidan, om sanningen med sin heliggörande kraft har bringats in i själens inte helgedom, kommer det inte att finnas gemytliga personer, eller sura, tvära och gnälliga individer, som lär ut Kristi värdefulla läxor till själar, som håller på att gå under. rätt (143)Våra predikanter behöver en karaktärsomdaning. De borde anse, att om deras arbete inte utförs i Gud, om de är överlämnade till sina egna, ofullkomliga ansträngningar, är de av alla människor de mest eländiga. Kristus är med varje predikant, som, fastän han inte har uppnått karaktärens fullkomlighet, uppriktigt söker, att bli lik Kristus. En sådan förkunnare är en bönens man. Han gråter mellan ingången och altaret, han ropar i själskval efter Herrens närvaro hos sig; annars kan han inte stå inför folket, med hela himmelen som åsyna vittnen, och med änglarnas pennor görande anteckningar om hans ord, hans uppträdande och hans anda. rätt (143)Oh, att människor ville frukta Herren! Oh, att de ville älska Herren! Oh, att Guds budbärare ville förnimma bördan från själar, som håller på att gå under! Då skulle de inte längre hålla dåliga tal; nej, Guds kraft skulle göras levande i deras själar, och deras hjärtan (144) skulle glöda av elden från Guds kärlek. Svagheten skulle vändas i styrka; ty de skulle vara Ordets görare. De skulle höra Jesu stämma: »se, jag är med er alla dagar«. {Matteusevangeliet 28:20.} Jesus skulle bli deras lärare; och ordet de predikade, skulle vara levande och kraftfullt, vassare än något tveeggat svärd, och en röjare av hjärtats tankar och avsikter. Enligt hur mycket, som talaren förnimmer och uppskattar den gudomliga närvaron samt förtröstar på Guds kraft, erkänns han som en Guds medarbetare. Endast på detta vis blir han mäktig genom Gud. rätt (144)Det behövs en hävande, upplyftande kraft, en ständig tillväxt i kunskapen och vetskapen om Gud och sanningen för deras del, som söker själarnas frälsning. Om predikanten uttalar ord tagna från Guds levande orakler; om han tror på och förväntar sig Kristi samarbete, vars tjänare han är; om han döljer sig själv och upphöjer Jesus, världens Förlossare; kommer hans ord att nå åhörarnas hjärtan, och hans arbete kommer att bära gudomlig legitimation. Den Helige Ande måste vara det levande organ, som överbevisar om synd. Den gudomlige representanten överbringar åt talaren fördelarna från offret, som gjordes på korset; och i det att sanningen berör de närvarande själarna, vinner Kristus dem till Sig Själv, och verkar, för att förändra deras natur. Han är redo, att avhjälpa våra svagheter, att lära, att leda, att inspirera oss med tankar, som är av himmelsk härkomst. rätt (144)Hur litet kan människor göra i arbetet för själars frälsning, och likväl hur mycket genom Kristus, om vi är genomsyrade av Hans Ande! Den mänsklige läraren kan inte läsa åhörarnas hjärtan, men Jesus tilldelar den nåd, som varje själ behöver. Han förstår människans duglighet, hennes svaghet och hennes styrka. Herren bearbetar det mänskliga hjärtat, och en predikant kan vara för de själar, som lyssnar till hans ord, en dödens doft (145) till döden, och vända dem bort ifrån Kristus; eller, om han är helgad, andaktsfull, misstror sitt jag, och ser på Jesus, kan han vara en livets doft till liv för själar, som står redo under den Helige Andes överbevisande kraft, och i vars hjärtan Herren bereder vägen för de budskap, som Han har gett till Sin mänsklige representant. På så vis berörs den icke-troendes hjärta, och då svarar det på sanningens budskap. »Ty vi är Guds medarbetare«. {Första Korintierbrevet 3:9.} Överbevisningen inpräntas i hjärtat, och verkar i fullständig samklang med sinnets upplysning tack vare Ordets tillträde. Sanningen, som framställts för sinnet, har makt till att väcka själens slumrande krafter. När Guds Ande verkar i hjärtat, samarbetar Han med Guds inverkan genom Hans mänskliga medhjälpare. När predikanter inser nödvändigheten av genomgripande reformation hos sig själva, när de märker att de måste nå en högre standard, kommer deras inflytande över församlingarna att bli upplyftande och förfinande. rätt (145)Hemliga fel, som skall övervinnas (146) (146) Det föreligger ett stort behov av, att våra bröder övervinner hemliga fel. Guds misshag hänger som en sky över många av dem. Församlingarna är svaga. Själviskhet, obarmhärtighet, begär, missunnsamhet, onda misstankar, falskhet, tjuveri, röveri, sinnlighet, tygellöshet och äktenskapsbrott* noteras mot dem, som säger sig tro den högtidliga, helgade sanningen för denna tid. Hur skall det gå till, att rensa bort dessa förbannade ting från lägret, när människor, som hävdar sig vara kristna, utövar dem hela tiden? De är i viss grad försiktiga i sitt uppträdande inför människor, men de utgör en kränkning inför Gud. Hans rena ögon ser, ett vittne upptecknar, alla deras synder, både öppna och hemliga; och med mindre de omvänder sig och bekänner sina synder inför Gud, med mindre de faller på Klippan och bryts sönder, kommer deras synder att stå kvar emot dem i uppteckningsböckerna. Oh, förskräckliga berättelser kommer att öppnas för världen vid domen – berättelser om synder, som aldrig har blivit bekända, om synder, som inte har suddats ut! Oh, att dessa stackars själar kunde se, vilken vrede de samlar ihop till vredens dag! Då kommer hjärtats tankar, såväl som handlingarna, att uppenbaras. Jag säger Er, mina bröder och systrar, det är ett behov av ödmjukelse av Er själar inför Gud. »Sluta att göra det som är ont«, men stanna inte upp här: »Lär er att göra det som är gott«. {Jesaja 1:16-17.} Ni kan endast härliggöra Gud, genom att bära frukt till Hans ära. rätt (146)Predikanter, inled, för Kristi skull, verket inom Er själva. Genom Era ohelgade liv har Ni lagt ut stötestenar för Era egna barn och för icke troende. Somliga av Er handlar impulsivt, utifrån lidelser och fördomar, och bringar orena, besmittade offer till Gud. Rena för Kristi skull lägret, genom att, med hjälp av Kristi nåd, inleda det personliga verket för renande av själen från besmittelse. En gemytlig predikant i talarstolen, eller en som anstränger sig, för att vinna ros, är ett skådespel, som (147) korsfäster Guds Son på nytt och utsätter Honom för öppen skam. Det krävs fullständig ånger, tro på vår Frälsare Jesus Kristus, vaksam påpasslighet, oupphörlig bön, och flitig rannsakan av Skrifterna. Gud håller oss ansvariga för allt det vi borde vara, om vi ville använda våra talanger. Vi kommer att bli dömda i förhållande till det vi borde ha varit, men inte blivit; det vi kunde ha gjort, men inte fullföljt, därför att vi inte använt våra krafter till att förhärliga Gud. För all den kunskap vi kunde ha uppnått, men inte gjort, kommer det att inträffa en evig förlust, även om vi inte förlorar våra själar. Allt vårt inflytande tillhör Gud. Allt, som vi får, skall användas till Hans härlighet. All egendom, som Herren har betrott oss med, skall läggas på Guds altare, för att återges till Honom. Vi bestämmer vårt eget öde. Måtte Gud hjälpa oss alla till att bli evigt kloka! rätt (147) Mina bröder, vi lever i en synnerligen viktig period av denna världs historia. Det är aldrig rätt tid för att synda; det är alltid farligt att fortsätta med överträdelser; men på särskilt sätt gäller det nu. Vi står nu på själva gränsen till den eviga världen och befinner oss i ett viktigare förhållande till tiden och till evigheten, än någonsin förut. Låt nu varje person granska sitt eget hjärta och enträget be om, att Rättfärdighetens Sols klara strålar skall driva ut allt andligt mörker och rena från besmittelse. »Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.« {Första Johannesbrevet 1:9.} Genom tro, utan hänsyn till känslor, kommer Jesus, vår frälsnings Upphov, vår tros Fullkomnare, genom Sin dyrbara nåd, att stärka de moraliska krafterna, och syndaren kan då se på sig själv, att han är död »från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.« {Romarbrevet 6:11.} Enkel tro, med Kristi kärlek i själen, förenar den troende med Gud. Medan han arbetar hårt i (148) striden som en trofast soldat åt Kristus, har han sympati från hela det trogna universum. De tjänande änglarna är församlade runt omkring honom, för att bistå i kampen, så att han frimodigt kan säga: »Gud är min hjälpare«, »HERREN är min styrka och min sköld«; jag skall icke övervinnas. »Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det«. {Psaltaren 54:6; 28:7; Efésierbrevet 2:8.} rätt (148) Guds oändliga visdom och kraft utövas för vårt bästa. Den himmelska hären utkämpar förvisso vår strid för oss. De ser hela tiden med stort intresse på de själar, som har köpts genom Frälsarens blod. De ser, genom Kristi offer, värdet hos mänskosjälen. Det är alltid säkert, att vara på Herrens sida, inte halvhjärtat, men helt. Det är detta halvhjärtade, likgiltiga, lättsinniga verk, som skiljer Era själar från Jesus, Källan till Er samlade kraft. Låt detta vara Er bön: ”Tag allt ifrån mig, låt mig mista egendom, världslig ära, men låt Din närvaro vara med mig.” Det är tryggt, att överlämna själens förvar till Gud, som regerar över hela himmelen och jorden. rätt (148)Sök i Skrifterna och be i tro (148)Jag blev visad, att förkunnarna i alla våra konferenser försummar att studera (149) Skrifterna, för att söka sanningen. Om deras sinnen vore ordentligt disciplinerade, och fyllda med värdefulla lärdomar från Kristus, då kunde de när som helst och i varje nödsituation plocka ur kunskapens skattkammare både nytt och gammalt, för att ge näring åt Guds församling, ja, ge varje person hans mat i rättan tid. Om Kristus förblir i själen, blir Han till en levande källa, »som flödar fram och ger evigt liv.’« {Johannesevangeliet 4:14.} rätt (149)Jag säger Er det, som jag har sett, och som är sant, nämligen: Genom rätt ledda, ihärdiga ansträngningar skulle många, många flera själar ges kunskap om sanningen. Oh, änden är nära! Vilka är beredda på, att Kristus står upp från Sin tron och tar på Sig hämndens kläder? Vilkas namn är upptagna i Lammets livsbok? Där kommer endast att stå namnen på dem, som följer Lammet varthelst det än går. Era felaktiga föreställningar, Era motbjudande karaktärsdrag måste ges upp, och Ni måste iföras Kristi rättfärdighets kläder. Tro och kärlek – hur fattig är inte församlingen på detta! Den himmelske Handelsmannen råder Er: »köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med,... och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.« {Uppenbarelseboken 3:18.} Gud förbjude, att förkunnarna i våra konferenser skulle vara som fåvitska eller okloka jungfrur, med lampor tomma på nådens olja, som får lampan till att lysa och ge omgivningen ljus. Oh, vi saknar flera bedjande predikanter – människor, som bär själarnas högtidliga vikt – människor, vilka har en tro, som verkar genom kärlek och renar själen. Utan tro är det omöjligt, att behaga Gud. Hur bristfällig är inte tron i våra församlingar! Varför betvivlar vi, att Herren tänker göra det Han säger, att Han skall göra? rätt (150) (150) Vi är Guds tjänare, och Han har gett var och en av oss förmågor, både naturliga och andliga. Som Guds barn borde vi hela tiden bli allt mera passande för de himmelska herrgårdar, som Kristus sade till Sina lärjungar, att Han skulle lämna dem, för att uppföra åt dem. Den, som fattar tag i Kristi rättfärdighet, kan bli en fullkomlig människa i Kristus Jesus. Genom att arbeta från en hög nivå, och försöka att följa Kristi exempel, skall vi växa till Hans likhet, varvid vår förfining ständigt tilltar. rätt (150)Frälsaren bad: »Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.« {Johannesevangeliet 17:17.} De, som blir tuktade genom sanningen, blir Ordets görare; de är flitiga Bibelläsare. Dessa söker i Skrifterna med en allvarlig önskan om, att förstå Guds vilja, och att göra den på ett förståndigt, förnuftsmässigt sätt. rätt (150)Var ödmjuka (151)Biblisk religion (151)Denna är en tid med nästan fullständigt avfall, och bekännare av den framåtskridande sanningen vilseleder församlingarna, när de inte ger bevis för, att deras karaktär och gärning harmonierar med den gudomliga sanningen. Guds godhet, barmhärtighet, medlidande, blidhet och innerliga vänlighet skall uttryckas i ord, uppförande och karaktär av alla, som menar sig vara Guds barn, i synnerhet av dem, som säger sig vara budbärare utsända av Herren Jesus med livets ord, för att frälsa de förtappade. Bibeln manar dem till, att ta bort allt hårt, rått och primitivt i sinnelaget, och låta sig inympas i Kristus, den levande (152) vinstocken. De borde bära lika god frukt, som vinträdet gör. Endast så blir grenen en sann framställning av vinträdets dyrbarhet. rätt (152)Kristus kom till världen, för att uppenbara Fadern i det stora mörker av villfarelse och övertro, som tagit överhanden. Kristi lärjungar skall framställa Honom i vardagslivet, och sålunda kommer det sanna ljuset från himmelen att skina fram i klara, oavbrutna strålar till världen. På så vis uppenbaras en karaktär, som skiljer sig helt från den åt personer, som inte gör Guds Ord till sin vägledare och norm. Kunskap om Gud måste bevaras mitt i mörkret, som omger världen och det stora mörker, som omger folket. Tid efter annan har den rena, kristna karaktären framställts felaktigt av dem, som påstår sig tro på Honom och Guds Ord. Hjärtats hårdhet har uppammats. Kärlek och vänlighet samt sann uppmärksamhet har raskt försvunnit från predikanter och församlingar. Vad skall inte Guds universum tänka om detta? De, som säger sig vara Kristi representanter, visar snarare hjärtats hårdhet, som är utmärkande för Satan. Detta gjorde honom olämplig för himmelen, och farlig att ha där. Och just så kommer det att bli med dem, som känner till sanningen och stadigt spärrar hjärtats dörr för sanningens helgande kraft. Gud beslutade, »att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.« {Första Korintierbrevet 1:21.} Kristi tjänare skall inte endast vara redskap, för att förkunna om Jesus, för att leda folk till omvändelse, utan de måste fortsätta sin vaksamhet och sitt intresse, genom att framhålla Herren och Frälsaren Jesus Kristus för folket, genom föreskrift och exempel. De skall låta sig helgas själva, så att deras åhörare också måtte bli helgade. Sålunda kommer alla att växa till i godhet, där de går från nåd till (153) nåd, tills Guds ambassadör fullständigt kan framställa varje person fulländad i Jesus Kristus. Då kommer förkunnarens ämbete att synas i sin sanna, heliga karaktär. rätt (153)En lägre standard (153)Predikanter uppträder alltför ofta som kritiker, som flitigt visar sin böjelse för stridigheter. Sabbat efter Sabbat går, och nästan inget intryck av Kristi nåd görs på åhörarnas hjärtan och sinnen. Härigenom blir predikantverksamheten betraktad som mindre viktig. Hela himmelen arbetar på syndarnas frälsning; och när den mest ömkansvärde i mänskosläktet kommer med syndaånger till sin Fader, som den förlorade sonen, blir det glädje i den himmelska hären. Det förekommer värme, ödmjuk hövlighet och kärlek i himmelen. Låt predikanter gå till Gud i bön, och bekänna sina synder, samt med ett litet barns enfaldighet be om de välsignelser de behöver. Be enträget om Kristi (154) kärleks värme, och fläta in den i Era predikningar; och låt ingen få anledning till, att gå och säga att den lära Ni tror på, inte sätter Er i stånd till, att uttrycka sympati för de lidande människorna – så att Ni äger en kärlekslös religion. Den Helige Andes verksamhet bränner upp själviskhetens avfall, och uppenbarar en kärlek, som prövats i elden, en kärlek, som skänker rikedomar. Den, som har dessa rikedomar, står i nära samklang med Honom, som så älskade oss, att Han gav Sitt liv för vår förlossning. rätt (154)Ge inte ära till människor (154)Tänker mina bröder ta sig i akt, så att ingen ära ges till människor? Tänker de erkänna, att Kristus påverkar mänskohjärtat, och inte de själva? Tänker (155) tjänande, predikande bröder be enträget till Gud allena i det fördolda om Hans närvaro och kraft? Våga inte, att hålla en predikan till, förrän Ni vet, av egen erfarenhet, vad Kristus är för Er! Med hjärtan gjorda heliga genom tro på Kristi rättfärdighet, förmår Ni att förkunna Kristus, förmår Ni att lyfta upp den uppståndne Frälsaren inför åhörarna; med hjärtan dämpade och förvandlade genom Jesu kärlek förmår Ni att säga: »’Se Guds lam, som tar bort världens synd.« {Johannesevangeliet 1.29.} rätt (155)Uppamma tro och kärlek (156)Jag önskar, mina bröder, att Ni skall ha i åtanke, att Bibelns religion aldrig ödelägger människors inbördes förståelse och medlidande. Sann kristen artighet och ödmjukhet behöver läras och levas ut, så att den kommer till uttryck i alla Era samkväm med Era bröder och med världsligt sinnade personer. Det är behov av långt mera kärlek och hövlighet i våra familjer, än som visas nu. När våra tjänande och förkunnande bröder dagligen dricker av Kristi Ande, kommer de verkligen att bli vänliga, och kommer inte att betrakta det som en svaghet, att vara kärleksfulla och medlidsamma, ty detta är en av grundsatserna i Kristi evangelium. Kristi lära gör själen mjuk och dämpad. Sanningen, som tas emot i hjärtat, ombesörjer eller åstadkommer själens förnyelse. Den, som älskar Jesus, kommer att älska själarna Han dog för. Med sanningen planterad i hjärtat, kommer Kristi kärlek och dess omdanande kraft att uppenbaras. Det hårda, bittra och dominerande är inte från Kristus, utan kommer från Satan. Känslokyla, hjärtlöshet och frånvaron av ömsint medkänsla håller på att genomsyra Israels läger. Om dessa onda egenskaper tillåts att tillta, såsom skett under några gångna år, kommer våra församlingar att försättas i ett eländigt tillstånd. Varje sanningslärare behöver den Kristus-lika beståndsdelen i sin karaktär. Hos den, som uppammar kristendomens dygder, förekommer det inga dystra miner, inga utskällningar, inga uttryck för förakt på något sätt. Han känner behovet av delaktighet i den gudomliga naturen, och av att bli fylld av nåden från de himmelska källorna, (157) annars förlorar han den mänskliga godhetens mjölk ur själen. Vi måste älska människor för Kristi skull. Det är lätt för det naturliga hjärtat, att älska några få favoriter, och ta parti för dessa, men Kristus påbjuder oss, att älska varandra, såsom Han har älskat oss. »Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.« {Jakobsbrevet 3:17-18.} rätt (157)Ni har ett allvarligt, högtidligt arbete att göra, för att bereda Herrens väg. Ni behöver den himmelska ögonsalvan, och Ni kan få den. »Allt vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Hittills har ni inte bett i mitt namn. Be, och ni skall få, för att er glädje skall bli fullkomlig.« {Johannesevangeliet 16:23-24, Reformations-Bibeln.} Vem kan vara lättsinnig, vem kan ägna sig åt ytligt, vardagligt snack, när han genom tro ser det slaktade Lammet bönfalla framför Fadern som den medlande talesmannen för församlingen på jorden? rätt (157)Låt oss genom tro se på regnbågen runt om tronen, och skyn av bekända synder bakom den. Löftets regnbåge är en försäkran till varje ödmjuk, ångerfull, troende själ om, att hans liv är ett med Kristus, och att Kristus är ett med Gud. Guds vrede kommer icke att falla över en själ, som söker sin tillflykt hos Honom. Gud Själv har tillkännagett: »när jag ser blodet skall jag gå förbi er.« »När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet«. {Andra Moseboken 12:13; Första Moseboken 9:16.} rätt (157)Det är Kristus, som älskar världen med gränslös kärlek. Han gav Sitt dyrbara liv. Han var Faderns enfödde. Han har uppstått igen från döden, och är vid Guds högra hand, samt medlar för oss. Denne samme Jesus är, med Sin mänsklighet förhärligad, (158) med Sin kärlek intakt, vår Frälsare. Han har ålagt oss, att älska varandra, såsom Han har älskat oss. Tänker vi uppamma denna kärlek? Skall vi bli som Jesus? rätt (158)För vidare studium: Evangeliets Tjener – norska – sidorna 14-16, 189-192, 203-206, (Gospel Workers, sidorna 20-23, 254-258, 271-276.); Fundamentals of Christian Education, ”Politics”, sidorna 475-484. rätt (158)Många av judarna kom och lyssnade, då Kristus uppenbarade frälsningens hemligheter, men de kom inte för att lära; de kom för att kritisera, för att uppfatta någon motsägelse, så att de hade något att väcka fördom hos folket med. De var tillfreds med sin kunskap, men Guds barn måste känna igen den sanne Herdens röst. Är inte detta en tid, när det är helt korrekt, att fasta och be inför Gud? Vi står i fara för, att hamna i strid, i fara för att välja sida gällande någon omstridd punkt; och skulle vi då inte söka Gud på allvar, i själens ödmjukhet, så att vi får reda på, vad som är sant? – Review and Herald, den 18. februari, 1890. rätt (158)Ta Er i akt, så att Ni inte genom Ert exempel försätter andra själar i fara! Det är en förfärlig sak, att mista våra egna själar. Men att följa en bana, som orsakar förlusten av andra själar, är ändå förfärligare. Att vårt inflytande skulle vara en dödens doft, är en hemsk tanke, och likväl är det fullt möjligt. Med vilket allvar skulle vi då inte vakta våra tankar, våra ord, våra vanor och våra böjelser! Gud manar till personlig helgelse. Endast genom att uppenbara Kristi karaktär, kan vi samarbeta med Honom för själars frälsning. – Review and Herald, den 22. december, 1904. rätt |