Review and Herald d. 21. januari 1896

tillbaka

Skall jag hålla Reda på min Bror?

Guds lag, som återges i de Tio Buden, visar människans plikt, att älska Gud högst, och sin nästa som sin själv. Det amerikanska folket är skyldigt det färgade släktet sin kärlek, och Gud har förordnat, att de skall rätta till de fel, de har begått mot dem tidigare. De, som inte har tagit aktiv del i, att påtvinga det färgade folket slaveriet, undandras inte från, att göra något särskilt, för att, så långt som möjligt, avlägsna slaveriets oundvikliga följder.

När vi blir upplysta om vår plikt, att bringa det färgade släktet evangeliet, påstår många, att umgänge med det färgade folket skulle besmitta samhället. Men just detta påstående visar behovet av medel, för att få bort den degeneration, som har drabbat detta släkte. Som folk bör vi inte längre säga med vår hållning: ”Skall jag hålla reda på min bror?’” {Första Moseboken 4:9.} Vi bör stå upp, för att handla rättvist och älska barmhärtighet. Vi bör göra det tydligt genom våra handlingar, att vi har den tro, som de heliga strider för. Vi bör träda fram och söka upp de förtryckta, lyfta upp de fallna, och bringa hjälp till dem, som behöver vår hjälp. Vi bör komma ihåg, att många i det färgade folket, som har anförtrotts gudagivna förmågor – vars förståndsmässiga talanger vida översteg dem åt deras herrar, som hävdade dem vara deras egendom – tvingades till, att utstå varje kränkning, och deras själar suckade under det gruvligaste och mest orättfärdiga förtryck. De längtade efter frihet, och sökte den på allt sätt. Stundtals fick deras grusade hopp dem, att blossa upp av vrede, varpå de utsattes för så fruktansvärda straff, att de förlorade modet, och till det yttre kvästes deras förhoppningar. Men andra planerade i åratal, och uppnådde till sist sin frihet. Många av dessa har beklätt förtroendeposter, och har visat det färgade släktets förmåga, att utbilda och förbättra sig. Som ett folk, vilket hävdar sig förkunna nådens sista budskap till världen, får vi sålunda inte försumma Sydstaternas fält, ty det är en del av Guds moraliska vingård. Det är inte vår uppgift, att oroa oss för konsekvenser, utan vi skall ut på fältet och verka för det färgade folket lika väl, som för det vita folket, och överlåta följderna till Gud. Det är vårt uppdrag, att verka med alla våra gudagivna förmågor, för att gottgöra den tid vi har spillt på, att se, hur vi skall undvika smärtsamma följder av arbetet på Sydstaternas fält.

Vi är Guds budbärare, och han har sänt ut oss, för att verka för både det vita och det svarta släktet utan partiskhet och utan hyckleri. Vi skall belysa sanningen, som varnar och förmanar. Vi skall peka ut ljusets stig på ett klart och enkelt språk, så att både vita och svarta förstår det. Vi har inte tid till, att bygga upp skiljemurar mellan det vita och det svarta folket. De vita på Sydstaternas fält, som anammar sanningen, kommer – om de är omvända till Gud – att inse, att frälsningsplanen omfattar varje själ, som Gud har skapat. Sekternas, kasternas och rasernas murar kommer att brytas ned, när sann missionanda intar människornas hjärtan. Guds kärlek får fördomar att smälta. Alla kommer att inse, att de skall vara Guds medarbetare. Både den etiopiska och den vita rasen är Guds inköpta egendom, och under arbetet skall vi använda alla talanger, som Gud har lånat oss, till att tjäna både vita och svarta själar. I fall män och kvinnor inom varje ras avvisar Guds sanning, måste de förklara för Gud, varför de har förkastat Jesus Kristus, som dog för deras frälsning. Vi måste med alla vår kraft uträtta vårt arbete nu.

Guds avsikt med, att leda oss till sig, är att anpassa oss till Jesu Kristi bild. Alla, som tror på Kristus, är medvetna om det personliga förhållandet mellan dem och bröderna. De skall vara som grenarna inympade i den sanna vinstocken, för att suga näring från roten. Oavsett, om de troende är vita eller svarta, är de grenar på det Sanna Vinträdet. Det finns ingen särskild himmel för vita människor och en annan himmel för mörka människor. Vi blir frälsta genom samma nåd, alla skall bo i samma himmel till sist. Varför inte således handla som förnuftiga väsen, och övervinna vår olikhet mot Kristus? Samme Gud, vilken välsignar oss som sina söner och döttrar, välsignar också det färgade släktet. De, som äger den tro, som fungerar genom kärlek och renar själen, betraktar de färgade med medkänsla och kärlek. Många av dem, som har alla möjligheter och som har betraktat sig själva som stående över de färgade tack vare sin vita hud, skall få se många av det färgade folket hellre kommer in i himmelen, än att de själva gör det.

Måtte var och en, som sätter värde på Jesu Kristi dyrbara offer, häva upp rösten i bön till Gud och utbrista: ”Se, oh Herre, detta stackars förtryckta folk, som har föraktats och förtryckts av det vita folket. Blås in andligt liv i deras själar. Om inget görs för deras skull, kommer de att gå förlorade i sina synder, och deras blod kommer att låda vid våra kläder. Barmhärtighetens Fader, hys medömkan med Din avkomma. Andas på dessa slagna, sårade och ovetande själar, så att de lever upp. Ge Din Helige Ande till dem, som går fram som budbärare till detta folk. Ta inte Din Helige Ande ifrån oss, när vi håller rådsmöten, och sätt oss i stånd till, att lägga planer och komma på sätt, för att sprida sanningen ibland dem.”

Vi behöver vakna upp och förstå sanningen sådan den är i Jesus. Vi behöver rådfråga Guds ord, för att inte försöka, att undgå det obehagliga arbetet. När vi inser oss vara Guds medarbetare, kommer löftena inte att sägas i halv likgiltighet, utan brinna i våra hjärtan och på våra läppar. Vi skall med allvar bringa dem till Guds tron, och Herren kommer att utgjuta sin Ande över den hängivne, invigde medarbetaren. De, som ber ihärdigt till Gud, liksom Mose gjorde, kommer att få samma försäkran, som Mose fick. Då Mose bad: ”Om jag alltså nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få veta dina vägar och lära känna dig, så att jag må finna nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk.’ Herren sade: ’Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro.’” Dessutom sade Herren till Mose: ”’Jag är med dig.” {Andra Moseboken 33:13; 3:12.} Samma förvissning, som gavs till Mose, kommer att ges till dem, som träder ut som Jesu Kristi medarbetare på Sydstaternas fält. Vi skall inte vänta på, att stora män åtar sig arbetet. Vi skall uppmuntra dem, som känner en börda för detta fält, som är villiga, att åta sig arbetet och skrida till verket. Måtte de i ansvarsställning visa förståelse för dessa medarbetare, och ge dem de möjligheter, som arbetet kräver. Måtte inga vid våra institutioner känna det vara deras förmån, att bakbinda medarbetarna vid varje steg. Måtte de med sinne för verket göra, vad de kan med sina händer. Måtte de medarbetare, som inte deltar i denna prövande uppgift med, att undervisa de färgade, gemensamt be för dessa medarbetare, och be om, att den Helige Ande skall röra vid medarbetarnas hjärtan och bidra till ett framgångsrikt arbete för Mästaren. Herren Sebaot kommer att höra allvarlig och uppriktig bön. Han kommer att leda dem, som känner sig beroende av honom och kommer att så grundligt anföra medarbetarna, att många själar erhåller kunskap om sanningen.

Sanningen, sådan den är i Jesus, utövar ett förvandlande inflytande på tänkandet hos mottagarna. Ingen skall glömma, att Gud alltid är i flertalet, och att hans framgång hänger ihop med allt missionsarbete. De, som har en levande anknytning med Gud, vet att det gudomliga verkar genom det mänskliga. Varje själ, som samarbetar med Gud, handlar rättfärdigt, älskar barmhärtighet och vandrar ödmjukt med Gud. Herren är en barmhärtighetens Gud, och bryr sig till och med om de stumma djur han har skapat. Då han helade på Sabbatsdagen, och anklagades för brott mot Guds lag, sade han till sina anklagare: ”’Ni hycklare! Löser inte varenda en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar den? Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten?’ Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.” {Lukasevangeliet 13:15-.} Herren blickar med medkänsla på sina skapade varelser, oavsett vilken ras de må tillhöra. Gud ”Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.” {Apostlagärningarna 17:26-28.} Då Frälsaren talade till sina lärjungar, sade han: ”ni är alla bröder.” {Matteusevangeliet 23:8.} Gud är vår gemensamme Fader, och var och en av oss skall hålla reda på sin broder.