Review and Herald d. 6. maj 1875

tillbaka

Guds lag

Faktumet, att det heliga paret överträdde Guds lag genom att åsidosätta en detalj i Guds förbud, med resultatet att de led följderna av fallet, borde hos alla inpränta en riktig uppfattning av Guds lags heliga karaktär. Om så förfärliga följder medföljde våra första föräldrars erfarenhet då de överträdde sådana krav i Guds lag som många som bekänner sig frukta Gud skulle kalla små, vad skall då straffet bli för dem som inte bara bryter de viktigaste buden, så tydligt definierade som det fjärde budet är, men också lär andra att överträda dem?

Alla kommer framledes att förstå, såsom Adam och Eva gjorde, att Gud menar det han säger. Människor som likgiltigt passerar Guds heliga lags anspråk, och som vänder sig bort och förkastar ljuset som getts om Sabbatsbudet, som är det fjärde, och söker att lätta sina samveten genom att följa traditioner och bruk, kommer Gud att hålla ansvariga, och i högre grad, än om Kristus inte hade kommit till jorden och lidit på Golgata. Faktumet att människans återlösning från överträdelsens straff, krävde Kristi beundransvärda offer, ger tydliga bevis på Guds lags oföränderliga natur.

Gud gav klar och bestämd kunskap om sin vilja för Israel genom särskilda bud. Så visade han människans plikt mot Gud och mot sina medmänniskor. Den tillbedjan som hör Gud till definierades tydligt. Ett särskilt system med ritualer och ceremonier etablerades, som skulle säkra hågkomsten av Gud bland hans folk, och därigenom tjäna som en barriär för att bevara och beskydda de tio budorden mot överträdelse.

Guds folk, som han kallar sin dyrbara egendom, privilegierades med ett tvåfaldigt lagsystem; det moraliska och det ceremoniala. Det ena pekade tillbaka på skapelsen för att bevara hågkomsten av den levande Guden som skapade världen och som har krav som binder alla människor i alla omständigheter, och som kommer att finnas i alla tider för evigt. Det andra gavs på grund av människans överträdelse av morallagen. Lydnaden mot den bestod av offer och gåvor som pekade på den framtida återlösningen. Båda är tydliga och avgränsade från varandra. Sedan skapelsen var morallagen en livsnödvändig del av Guds gudomliga plan och var lika oföränderlig som han själv. Ceremoniallagen skulle svara för ett särskilt syfte i Kristi frälsningsplan för släktet. Det symboliska offer- och gåvosystemet etablerades för att syndaren genom dessa tjänster skulle kunna förstå det stora offret, Kristus. Men judarna var så förblindade av stolthet och synd att endast få av dem kunde se längre än till djurens död som en försoning från synd; och när Kristus, som dessa offer föreställde, kom, då kunde de inte uppfatta honom. Ceremoniallagen var härlig; den var förberedelsen som Jesus Kristus gjort genom samråd med sin Fader, för att vara behjälplig för människosläktets frälsning. Hela upprättandet av det symboliska systemet grundades på Kristus. Adam såg Kristus framställd i det oskyldiga djuret som led straffet för hans överträdelse av Jehovas lag.

Symbollagarna sträckte sig framåt till Kristus. Allt hopp och all tro riktades på Kristus till dess formerna uppfylldes i hans död. Stadgarna och domsluten som specificerade människans plikt mot sina medmänniskor var fyllda med viktig vägledning. De definierade och förenklade principerna i morallagen med syftet att föröka kunskapen om religion och för att Guds utvalda folk skulle förbli utmärkt och särskilt från hedniska nationer.

Stadgarna om äktenskap, arv och noggrann rättvisa i människors behandling av varandra, var särskilda och i motsättning till andra nationers sedvänjor och uppförande. Nödvändigheten av detta för att bevara Guds folk från att bli som de nationer som inte hade kärlek till och fruktan för Gud, är densamma i denna förorenade tidsålder, vari majoriteten överträder Guds lag och ogudaktighet har fått en förskräcklig spridning. Om det forntida Israel behövde en sådan säkerhet, så behöver vi den mer, för att skyddas från att fullständigt förvirras hos Guds lags överträdare. Människors hjärtan är så benägna att frångå Gud att det är nödvändigt med återhållsamhet och disciplin.

Kärleken som Gud hade för människor som han skapat till att likna honom själv, ledde honom till att ge sin Son som skulle dö för människans överträdelse. För att den tilltagande synden inte skulle leda människan att glömma Gud och den utlovade återlösningen, etablerades offersystemets uppoffringar för att symbolisera Guds sons fullkomliga offer.

Kristus var den ängel som Gud utsett att gå framför Moses i vildmarken, och som ledde Israeliterna på deras resor till Kanaans land. Kristus gav Moses sin särskilda vägledning som skulle ges till Israel. ”Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose. Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.” - 1 Kor 10:1-4.8}

”På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ´Om någon törstar, så kom till mig och drick!´” - Joh 7:37. Dessa ord utropades vid åsynen av en av judarnas skildringar: vatten som flödar fram ur den hårda klippan. Denna åminnelse av vatten som hämtas fram ur klippan i vildmarken berör Guds Sons hjärta till ömmaste förbarmande och medlidande för deras förmörkade förståelse; för de vill inte se det ljus som han har hämtat åt dem. Kristus talar om för dem att han är klippan. Jag är det levande vattnet. Era fäder drack ur den andliga klippa som följde dem. Den klippan var jag. Det var genom Kristus allena som hebréerna hedrades med de särskilda välsignelser som de ständigt mottog, trots sina syndiga mumlanden och uppror.

Till följd av fortlöpande överträdelse, blev morallagen repeterad med respektingivande storhet från Sinai. Kristus gav Mose religiösa bud som skulle styra vardagslivet. Dessa stadgar gavs rättframt för att bevara de tio budorden. De var inte skuggformer som skulle försvinna med Kristi död. De skulle vara bindande för människan i varje tidsålder så länge tid varar. Dessa befallningar upprätthölls av kraften i morallagen. De förklarade den lagen klart och tydligt.

Kristus blev till synd för det fallna släktet, då han tog på sig själv fördömelsen som vilade över syndaren på grund av dennes överträdelse av Guds lag. Kristus stod som huvud för människosläktet, och var deras ombud. Han hade tagit världens synder på sig själv. I form av syndigt kött fördömde han synd i köttet. Han kändes vid den judiska lagens krav till dess han dog, då formerna uppfylldes. I det mirakel han utförde för den spetälske, bad han honom gå till prästerna med ett offer enligt Mose lag. Därmed godkände han lagen som krävde offer.

Kristna som bekänner att de studerar Bibeln kan mera fullt uppskatta ceremoniallagarnas fulla betydelse än det forna Israel som behövde följa dem. Om de verkligen är kristna, så är de också beredda att bekräfta skuggformernas helighet och betydelse, eftersom de ser händelserna som de speglar uppfyllda. Kristi död ger den kristne en korrekt kunskap om ceremonisystemet och förklarar profetiorna som ännu är otydliga för judarna. Mose tänkte inte själv ut någon lag. Kristus, ängeln som Gud utsett till att gå framför hans utvalda folk, gav stadgar och krav till Moses som var nödvändiga för en levande religion och för att leda Guds folk. Kristna begår ett förfärligt misstag genom att kalla denna lag sträng och egenmäktig, och sedan ställa upp den som motsats till Kristi evangelium och uppdrag och hans tjänst på jorden, som om han handlade i strid mot de rätmätiga bud som de kallar Mose lag.

Jehovas lag, som härrör från skapelsen, innefattades i de två stora grundsatserna, "..du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa." - Mar 12:30-31. Dessa två stora grundsatser omfattar de första fyra budorden, eftersom de visar människans plikt mot Gud, och de sista sex, eftersom de visar människans plikt mot sin medmänniska. Grundsatserna framfördes mera tydligt till människan efter syndafallet, och formulerades för att möta det fallna förståndets fall. Detta var nödvändigt i följden av att människors furnuft hade förblindats av överträdelse.

Gud uttalade sin lag med välvilja och skrev den med eget finger på sten. Så slöt han ett högtidligt förbund mitt sitt folk vid Sinai. Gud bekräftade dem som sin dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden. Kristus, som gick före Moses i öknen, gjorde grunderna för moral och religion mera tydliga genom särskilda bud. Därigenom angav han närmare människans plikt mot Gud och sina medmänniskor, med syftet att bevara liv och skydda Guds heliga lag, så att den inte helt skulle glömmas bort i en avfällig värld.14}

Så kallade kristna ropar nu ut: Kristus! Kristus är vår rättfärdighet, men bort med lagen. De pratar och handlar som om Kristi mission till en fallen värld uttryckligen var att tillintetgöra sin Faderns lag. Kunde inte det arbetet utförts lika väl utan att Faderns endast älskade kom till denna värld och uthärdade sorg, umbäranden, och den skamliga döden på korset? Predikanter predikar att försoningen tillät människor att bryta Guds lag, och begå synd, och sedan prisa den frikostiga nåden och barmhärtigheten som uppenbarats genom Kristus i evangelium, emedan de trotsar Guds lag.

De kastar lagens band åt sidan. De släpper på tyglarna för de förvanskade begären och det vildväxande hjärtats påstötningar. Sedan fröjdar de sig över barmhärtigheten och nåden i evangelium. Kristus talar till sådana: ”Inte skall var och en som säger ´Herre, Herre´ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” - Mat 7:21. Vad är Faderns vilja? Att vi håller hans bud. För att ge eftertryck åt sin Faders vilja, blev Kristus författaren av de stadgar och bud som gavs genom Mose till Guds folk. Kristna som upphöjer Kristus, men radar upp sig mot lagen som styr den judiska församlingen, ställer upp Kristus emot Kristus.

Jesu Kristi död för människans återlösning, lyfter bort förlåten och återspeglar en flod av ljus hundratals år tillbaka, på hela inrättningen av det judiska religionssystemet. Utan Kristi död var hela detta system betydelselöst. Judarna förkastar Kristus, och därför är hela deras religionssystem för dem oklart, oförklarligt, och osäkert. De fäster lika mycket vikt vid ceremoniernas skuggformer, som har mött sin uppfyllelse, som de fäster vid de tio budordens lag. Den var inte en skugga, men en verklighet lika beständig som Jehovas tron. Kristi död höjer upp det judiska symbolsystemet med tillhörande förordningar, och visar att deras ursprung var gudomligt beslut. Den visar också att syftet med dem var att hålla tron levande i människornas hjärtan.