Review and Herald d. 18. maj 1876

tillbaka

Tältmötet i Sparta

Vi kom till lägerplatsen vid 7-tiden på Onsdag afton, den 30. Juni, 1875. Vi fann, att mötet skulle hållas på en väldig trevlig plats. Elva tält var redan resta. De flesta av dessa tält var ovanligt stora. Det var fortfarande tidigt, och det väntades en stor samling av vårt folk. Våra syskon i Monroe hade vänligt nog ordnat med ett tält åt oss. Det restes snabbt och ställdes i ordning, sedan var vi på nytt hemma i vårt bomullshem.

Vårt arbete slutade i Minnesota på Onsdag morgon. Efter att ha rest från klockan 9 på morgonen till klockan 7 på aftonen, nådde vi lägerplatsen. Vi njöt en natts vila i vårt tält, och på Torsdag förmiddag klockan 10.30 började vårt arbete. Om Onsdagen, då vi reste med tåget, fick vi ingen möjlighet till vila.

Äldstebroder Smith, min man och jag själv var sysselsatta med, att skriva ned viktiga saker, medan tåget rörde sig snabbt framåt. När vi deltar i lägermöten varje vecka, får vi ingen tid över till vila och vederkvickelse. Hur än trötta vi är, är vi vid gott mod, och Gud har välsignat oss mycket med god hälsa, vilket vi är vår himmelske Fader djupt tacksamma för.

Broder Smith talade i predikstolen klockan 10 förmiddagen, och höll en predikan, som var passande.

Klockan 2 om eftermiddagen läste jag Matteus, kapitel 18. Jag uppehöll mig främst vid nödvändigheten av, att ödmjuka sig själv inför Gud, och vända våra tankar bort från jaget, i sympati och kärlek till andra. Vi bör engagera oss för dem, som står utanför Kristus. När jaget har underordnats Kristus, vandrar vi i sinnets ödmjukhet, enkelhet, och gör andra osjälviskt gott. Det kräver en genomgripande omvändelse, för att följa Jesus nära, med ett entydigt mål för ögonen, av rena motiv.

Fredag, den 2. Juli höll vi ett konferensemöte under tält. Efter bön och sång, frambar broder Sanborn ett kort vittnesbörd. Han sade: ”Jag älskar den dyrbara sanningen och det berdelsearbete, som krävs för evigt liv. Jag har kommit till mötet, för att stärkas, förnyas genom Guds nåd, så att jag kan utföra hans verk på godtagbart sätt. Jag söker själv Herren, och jag vill hjälpa andra, att söka honom.”

En broder sade: ”Jag har frid och glädje i min själ. Jag kom till lägermötet, för att få mera av Guds kärlek. Jag delar mina syskons glädje över sanningen och vill med dem bana mig väg till himmelens lycka. Angående de själar, som undrar över vår tro, menar jag bestämt detta: Om de verkligen önskar ljuset, varigenom sanningen framträder och man kan förstå den, kan de ta emot den, och helgas genom den.”

En annan broder sade: ”Jag är tacksam för denna förmån. Också jag söker Herren. Jag har fått mycket gott, sedan jag kom till mötet.”

En svensk broder sade: ”Jag har sannerligen blivit förnyad, medan jag har varit här. Jag känner mig stark i tron. Jesus har betalat mitt inträde, och gett mig frid och kärlek. Jag önskar, att vara en ödmjuk Kristi efterföljare. Jag önskar Guds sigill i pannan.”

En broder sade sönderbrutet: ”Jag gläder mig över, att se så många av vår tro bevittna Guds godhet. Jag märker Guds välsignelse i mitt hjärta. Jag önskar, att förhärliga min Frälsare, genom att göra gott mot andra.”

Ytterligare en broder sade: ”Jag märker Guds närvaro vid mötet. Jag försöker, att göra min Faders vilja, och överlåter mig gladeligen till förpliktelserna i hans lag. Jag litar på, att Kristi blods förtjänster skall frälsa mig från all synd.”

En broder sade, att han endast har kunnat delta vid två av våra årliga samlingar. Han eftersträvar seger, så att han kan stå samman med Guds barn. Han vill leva gudfruktigt inför världen.

En broder sade, att det faktiskt är ett välsignat privilegium, att glädja sig åt sanningens ljus. Han har rest lång väg, för att delta i detta möte, och önskar, att ta till sig sin välsignade Mästares Ande. När han nu är här, har han orsak till, att vara tacksam för, att Gud har skonat hans liv, så att han kan möta sina syskon. Han tackar hans heliga namn, för att han fann det rätt, att visa honom hans belägenhet, och peka ut livets väg för honom. Härefter vill han leva nära Kristus, sin Frälsare.

En bror sade sig vara djupt tacksam för, att han står på Herrens sida. Det är genom att göra Guds vilja, som vi får styrka; han har blivit kolossalt välsignad. Välsignelser väntar var och en av oss; för allt det han har offrat, för att göra Guds vilja, har Herren erkänt insatserna med sitt välkomnande leende. Detta möte kommer att vara en stor välsignelse för folket, som är samlat här, om de förbehållslöst vill helga sig till Gud. Han är tacksam för Guds nåd, som han har märkt av vid detta möte; han skulle vilja vara saktmodig och ångerfull samt ödmjuk i anden, liksom sin Frälsare. Han känner, att han själv är ingenting inför Gud; på ett ögonblick kunde Gud utplåna honom från jordens yta; likväl låter han honom leva och ha glädje av Herrens nådegåvor. Han önskar, att förhärliga Gud och komma nära den välsignade Frälsaren, att alltid dricka av hans kärlek. Under 26 år har han rest, och tre gånger har han varit världen runt. Han har skådat många av Guds förunderliga verk till lands och till havs. Herren har skyddat honom mot många faror på de stora vattnen. Han tänker älska Gud; han tänker hoppas på hans stora barmhärtighet; han åberopar den välsignade Jesus som sin Frälsare.

Han ämnar arbeta så länge dagen varar. Herren är välsignad. Hans hjärta är fyllt med kärlek, som flödar över. Han har fått en stor välsignelse, då han sökte Gud, och bad till honom i det fördolda. Han är inställd på, att ge akt på Herrens vägar och inte slappna av i sin iver och sitt allvar. ”Lova HERREN, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!” ”Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn”. {Psaltaren 103:1; 107:8.}

En broder prisade Gud för de löften han har gett honom. Han har sett ljuset från den dyrbara sanningen. Han äger full tillit till Gud.

En syster sade, att detta är Herrens verk. Hon vet det av egen erfarenhet. Gud har varit med henne i prövningarna och frestelserna; han har styrkt henne på alla sätt. Hon har letts till, att älska Gud och hans heliga bud, och hela hennes själ välsignar hans heliga namn.
Så sjöngs den tröstrika psalmen:
”Kom till de levande vattnen, kom.
Lyd Er Mästares kall,
Vänd, Ni trötta vandringsmän, tillbaka,
Min nåd är fri för alla.”

Vårt andra konferensmöte inleddes på Tisdag morgon klockan 9. Eftersom regnet föll stilla, samlades vi under tältduken. Efter att ha sjungit och bett flera böner, lyssnade vi med djupt intresse till många uppbyggliga och glädjande vittnesbörd.

Broder Decker sade, att han önskade, att mötet skulle fortsätta, där vi slutade förra förmiddagen. Han hoppades, att de unga nyomvända till sanningen skulle känna sig fria, att frambära sina vittnesbörd. Han märkte Guds rika välsignelse i sitt hjärta. Han njöt av glädjens fullhet så mycket i Jesus, att han var rörd. Han hoppades, att alla närvarande skulle vara trofasta under hela mötet, och att dess inflytande skulle märkas lång tid därefter. Han var förvissad om, att ingen längre skulle märka en förlust av, att göra sin plikt.

En broder sade, att han erfor Guds kraft över sig. Han hade använt tobak i åratal, hade försökt, att övervinna vanan i åratal, men misslyckats. Han visste varken ut eller in; till sist tog han sin börda till Herren i bön. Jesus har sagt: ”'Min nåd är nog för dig” {Andra Korintierbrevet 12:9}; han fann dessa ord vara sanna. Därmed segrade han i Jesu styrka och namn. Kampen var hård, men segern fullständig. Nu kände han sig påklädd och med sinnet friskt. Det gamla var förgånget, se, allting hade blivit nytt. Han kände sig ha tvättats ren i sin Återlösares blod, och att Guds kärlek var i hans hjärta.

En broder sade, att han önskade, att bli stark i sin Mästares tjänst; var dag i livet önskade han, att märka hans erkännande. Tiden är kort och den prövotid vi har fått oss tilldelad här, bör användas till det yttersta. Han var ledsen för, att han inte hade föregått med bättre exempel för sin umgängeskrets.

En broder sade: ”Jag är till ålder kommen, men jag är nyomvänd till denna tro. Jag var inte enig med detta folks synpunkter, förrän jag läste deras publikationer, jämförde deras lära med Bibelns lära. Jag undersökte saken ingående, med en önskan om, att själv lära känna sanningen; Herren öppnade mina ögon för sitt ords ljus. Nu kan jag uppskatta Guds kärlek; jag tänker alltid lyda sanningen, och göra allt, vad jag kan för saken, för att till sist ärva himmelen.”

En syster sade, att hon var tacksam för lägermötet; hon önskade Guds välsignelse, för att kunna leva ut sanningen.

En broder sade, att han nyligen hade kommit till tron; ljuset hade kommit in i hans hjärta; han förstod den tredje ängelns budskap klart. Han var full av pris till Gud för hans godhet; han hade fått en stor välsignelse på lägerplatsen.

En syster sade, att hon länge hade sett fram emot mötet; hon hade inte kommit på måfå; hon sökte allvarligt efter full överlåtelse till Guds vilja. Hon önskade sig sinnets saktmod och ödmjukhet, så att hon kan uträtta ett godtagbart verk för sin Skapare.

En syster sade, att hon hade hållit Guds bud i halvtannat år. Det gjorde hennes hjärta gott, att njuta mötets välsignelser. Hon önskade, att vara en kristen och leva riktigt för Gud där hemma, så att hon kan möta Jesus segerrik, när han kommer.

En broder sade: ”Jag är tacksam för förmånen, att kunna bo på platsen. Jag märker en hög grad av Anden vid dessa möten. Jag önskar, att mitt hjärta blir döpt av den Helige Ande; jag önskar, att lyda Guds föreskrifter och trofast lyda läran i den tredje ängelns budskap, utföra mina dagliga plikter, och försöka, att hjälpa andra på livets väg. Jag önskar, att ljuset från himmelen skall skina in i mitt eget hjärta, och spridas från mig till dem, som jag umgås med. Jag önskar, att älska Gud helt och utan förbehåll.”

En syster sade, att hon gladde sig åt Herrens stora godhet. Hon älskar sanningen och Guds sak. Hans Ande har tydligt visat sig vid detta möte. Hon har blivit mycket hjälpt av detta.

En broder sade, att han ville bevittna Guds godhet. Detta var det första lägermöte han någonsin hade bevistat. Han hade inte njutit Guds frid, förrän han kom till mötet. Han beklagade, att hans livsledsagarinna inte var med honom. Välsigna Gud för ljuset i den tredje ängelns budskap; han själv och många andra skulle fortsatt ha varit i fullständigt mörker, okunniga om den stora sanningen, men Gud hade sänt till dem sina tjänare, för att undervisa om det stora nådesbudskapet. Det innebär, att han nu kan arbeta förståndigt och i Jesu kraft,och vandra förståndsmässigt inför honom.

En syster var Gud djupt tacksam för förmånen, att gå på mötet. Här hade hon samlat krafter till, att föra fram ljuset till vänner och grannar. Hon visste, att hon hade försummat plikten på många sätt. Hon såg sina synder så, som hon aldrig hade sett dem förut. Hon gladde sig åt Guds Andes närvaro här. Sanningen var dyrbar för hennes själ; den hade kommit henne, att ära Jesus enligt egen önskan. Gud kallade på henne. Han hade fört henne ut ur mörkret och till ljuset. I en vecka hade hon varit borta från sina fyra små barn, hon tänkte nu mycket på dem; hon hade varit borta från dem under andligt lidande. Försynen hade befriat henne från hedendomen; hon såg sig själv som syndare mot lagen. Förut kände hon ej Kristus, nu trodde hon fast på denna goda religion.

En annan syster sade, att hon förnam Herrens Andes närvaro på mötet. Hon visste själv, att Gud belönar alla, som söker honom flitigt.

En broder sade, att detta var ett bra ställe att vara på. Han kände glädje, då han lyssnade till de glada vittnesbörd, som förekom vid detta möte. Detta var faktiskt en fest för hans själ. Han önskade, att vara ett vittne för Jesus, ett levande vittne för sanningen. Han önskade sig ett hem i himmelen, där de återlösta skall vända åter till Sion med glädje och evig seger.

En syster sade, att Herren helt säkert är hos oss; hon hade aldrig märkt hans Ande lika tydligt tidigare. Hon fick hjälp vid lägermötet i Lodi i fjol. Hon hade nalkats Gud sedan fjolårets möte. Hon försökte, att i gudsvördnad underordna sig hans vilja; hon hade funnit en välsignelse, och hon hade frid som en flod. Hon ville, att Jesus och sanningen skulle vara det viktigaste i tankarna. Hon ville vara tillfreds med sin lott och utföra alla plikter, som ålades henne, så att hon till sist måtta leva med Jesus för alltid.

En broder sade: ”Jag märker, att Herren är god och stor att lovprisa. Hans nådegåvor varar lika länge som evigheten. I fall vi slutligen befinns vara Guds barn, vilken ära och förmån skall det då inte vara, att få delta i den glada samlingen där uppe, där det ej finns motstridiga partier, där det aldrig tas farväl! Pris ske Gud för det goda och stora arbete han gör, för att få ut sanningens ljus till själar. Min bön är, att Gud skulle föra det härliga arbetet framåt.”

En syster sade, att hon verkligen var glad för, att vara här. Herrens Ande var vid mötet. Hon önskade, att övervinna alla sina karaktärsbrister och möta upp ren och saliggjord i härlighetens rike.

En broder sade, att Herren har gjort väldigt mycket för honom, men han har gjort väldigt litet för Herren. Han har endast ringa erfarenhet av detta stora arbete. Han önskade, att vandra ödmjukt, och noga följa sin Återlösare.

En broder sade, att han kände tacksamhet för mötet. Han hade redan fått rikligt utbyte. Han lyssnade med djupt intresse på den sanning, som förmedlades. Han såg fel hos sig själv, som han aldrig tidigare hade varit varse, och han ville uppmärksamma sina fel, så att han kunde rätta till dem, innan det var för sent. Han ville älska Gud mera, och efterlikna Jesu självförnekelse, samt vinna fullkomlig seger i hans namn.

En bror sade, att han var Gud tacksam, att han var en bönhörande och bönbesvarande Gud. Han visste, att hans Ande var här. Han gladde sig över hans kärlek. Han gladde sig åt, att Jesus lever; han har sagt: ”jag skall be till Fadern för er”. Han bad: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” {Johannesevangeliet 16:26; 17:17.} Han gladde sig åt sanningens ljus. Han önskade, att lära känna sin Återlösare mera fullt ut, all hans styrkas källa och hans över måttan stora belöning. Han hade rest åttio kilometer, för att delta på mötet, och hade belönats flera gånger om för sitt deltagande. Den förkunnelse han hade hört, hade väckt nytt liv i honom. Han gladde sig över sanningen; han önskade sig en mera fullständig förståelse av den, så att han kunde utföra sin plikt där hemma och ibland sina grannar.

En syster sade, att hon tackade sin käre Frälsare för ljuset hon fått vid detta möte. Hon förstod, hur hon skulle leva ett kristet liv. Hon önskade, att hålla alla Guds bud och leva i Jesu tro.

En broder sade, att han önskade, att bli segervinnare. Han önskade, att tillbe Gud i ande och sanning, och leva i lydnad mot alla Guds bud. Han önskade, att helgas i sanningen. Han hade varit långt ifrån Gud; hans avsiktliga synder hade skilt honom från hans Förlossare. Han önskade, att lägga av med alla dessa synder. När han dras närmare Jesus, märks det, att Jesu Ande noga ger akt på honom. Pris ske hans dyrbara namn!

En syster sade, att hon märkte den välsignade Frälsarens påtagliga närvaro. Hon var väldigt tacksam för privilegierna vid detta möte. Hon älskade Herren och älskade sanningen. Hon behövde vara en helgad efterföljare till den saktmodige och ödmjuke Jesus.

En ung person sade: ”Jag önskar, att vara ett Guds barn; be för mig, be för vår familj, att vi måtte få ett hem i himmelen.”

En äldre broder sade: ”Min älskade moder och mina bröder, om Jesu små barn är här, är de mina släktingar. En man sade till Jesus för länge sedan: 'Din mor och dina står här utanför och vill tala med dig.' Jesus såg sig omkring på sina lärjungar, och sade: 'Här är min mor och mina bröder.' {Matteusevangeliet 12:47, 49.} Frälsaren talar till oss och säger: ”Mina små, håll Faderns bud: Ta upp korset och följ dit jag leder.” Jag ber Er enträget, mina bröder, att vara fast grundfästade i tron. Agrippa sade till Paulus: 'Det är lite som fattas, för att du skall övertala mig så att jag blir kristen.' {Apostlagärningarna 26:28.} Nästan kristen frälser aldrig någon av oss. De, som inte endast tror, utan lyder Guds bud, och litar på Kristi blods förtjänster, kommer att möta honom med glädje och seger, när han kommer på himmelens skyar.”

En syster sade gråtande: ”Jag har två barn; jag önskar, att de ger sina hjärtan till Jesus vid detta möte.” Broder White sade: ”Föräldrar, kom och ta Era barn med Er! Jag har tagit mina med mig, och jag säger Er, att deras hjärtan måste överbevisas och omvändas till sanningen.”

En syster sade, att hon var så tacksam för detta saliga privilegium. Herren är god. Han välsignar henne. Hon önskar, att ödmjuka sig själv under Guds hand, så att hon kan upphöjas i rättan tid.

En annan syster sade, att hon stadigt är stark i sanningen, hon eftersträvar, att genom Guds nåd övervinna sina synder och uppnå evigt liv, om det så sker på bekostnad av allting annat.

En annan syster sade, att hon eftersträvade, att vara en kristen. Hon önskade inte, att återgå till sitt gamla liv, utan ville följa sin Frälsare ödmjukt och helt.

En annan syster sade: ”Jag är tacksam för, vad mina öron hör och mitt hjärta känner. Guds barmhärtighet är faktiskt stor. Jag har varit sjuk och nära döden. Jag har sett fram till lägermötet och bett: Herre, låt mig somna in! Men gör, som det behagar Dig med mig. Jag blev stärkt av Guds nåd; och jag klarade den över hundra kilometer långa resan, och fick krafter hela vägen. Jag har gått på alla möten och har blivit starkt välsignad. Vi har hört dyrbara sanningar; de har blivit betrodda åt oss, och vi bör få gagn av dem. Jag hoppas, att jag är bättre beredd på ett ödmjukt liv och kan vara mera nitisk för Guds sak. När jag hör från de unga i tron, märker jag djupt min ovärdighet, att jag är en så fattig Jesu efterföljare. Men Herren har gjort stora ting för oss, varför vi har glada hjärtan. Pris ske hans heliga namn!”

En syster sade: ”Jag önskar, att få bringa känsla och tro till andra, jag önskar, att hjälpa mina vänner och grannar på rätt sätt. Jag älskar, att höra vittnesbörden från dem, som nyligen har greppat sanningen; jag är glad för det dyrbara ljus, som har fyllt mitt hjärta med hopp och mod. Sedan jag inlemmats i detta folk, har jag starkt välsignats. Den sanning jag har hört från predikstolen, har gjort mycket gott för mig. Jag önskar, att mina barn skall omvändas; ty de helgar vilodagen formellt, men inte i anden. Be för dem.”

En syster sade: ”Jag är Herrens. Jag älskar den käre Frälsaren. Jag blev välsignad vid detta möte. Jag önskar, att mina vägar skall vara de rätta inför Gud. Jag önskar en andel i hans rike.”

En syster sade: ”Jag frestas inte till, att ge upp sanningen. Jag kom till detta möte, för att få andlig styrka. Tacka Gud, jag har kommit ut ur mörkret till hans underbara ljus. Sanningen är dyrbar för min själ.”

En syster sade: ”Jag känner, att det är min plikt, att erkänna detta som ett dyrbart privilegium för mig. Jag känner, att jag måste komma till detta möte, och få undervisning om livets väg. Jag har inte råd, att hamna på efterkälken. Jag måste ha del i uppståndelsen. Jag önskar, att få mitt namn inskrivet i livets bok.”

En syster sade: ”Det gläder mig, att finna ett folk, som håller buden, i tro. Jag önskar, att vara en av dem, och möta Herren i tro.”

En syster sade: ”Detta är det andra lägermöte jag deltar i; jag känner mig tacksam över, att jag har mottagit Guds välsignelse, sedan jag kom hit. Jag tackar Herren, för att min mans liv har skonats. Detta är en hjärterannsakelsens tid. Jag brukade känna mig säker på en plats i himmelriket, men sedan jag hörde den tredje ängelns budskap, ser jag, var jag egentligen stod. Jag känner mig som ett intet i Herrens ögon. Jag gläder mig över, att jag har budskapets ljus. Jag märker, att jag måste ha hopp och tro, och lita helt på min Förlossare, som kan frälsa till det yttersta.”
Fortsättning följer.