Review and Herald d. 31. maj 1870

tillbaka

Kristen rekreation (vid ett friluftsmöte vid Goguac sjön, nära Battle Creek, söndagen den 22 maj. Refererat till the Review.)

Vi tillhör dem som tror, att det är vårt privilegium att varje dag i vårt liv förhärliga Gud på jorden och att vi inte bara lever i den här världen för vårt nöjes skull, enbart för att behaga oss själva. Vi är här för att vara till nytta för mänskligheten och för att vara en välsignelse för samhället. Om vi skulle låta våra sinnen fungera på det låga sätt som de, som bara söker fåfänga och dårskap, hur kan vi då bli en välsignelse för vår ras och vår generation? Hur kan vi då vara till välsignelse för det samhälle vi lever i? Vi kan inte vara oskyldiga och samtidigt delta i nöjen, som inte kommer att göra oss skickliga till att på ett mer trofast sätt utföra vardagslivets plikter.

Jag har tänkt på vilken kontrast, som skulle kunna iakttas mellan den samling vi har här i dag och sådana samlingar, som vanligen leds av icke troende. I stället för bön och samtal om Kristus och andliga ting kan man i världsliga sammanhang höra enfaldiga skratt och struntprat. Deras önskan är att ha en glad stund i största allmänhet. Den skulle kunna börja med dårskap och avslutas i meningslöshet. Vi vill att dessa sammankomster skall ledas så och att vi uppför oss så, att vi när vi återvänder hem kan ha ett samvete, som inte är anstötligt för Gud och människor. Vi vill vara medvetna om att vi inte på något sätt har sårat eller skadat eller haft ett skadligt inflytande på dem, som vi umgås med.

Det är här väldigt många misslyckas. De betraktar inte sig själva som ansvariga för det inflytande, som de dagligen utövar. De räknar inte med att de i alla sina kontakter i livet skall avlägga räkenskap inför Gud, för de intryck de ger och den påverkan de utövar. Om detta inflytande är sådant, att det har en benägenhet att leda sinnet bort från Gud och i stället drar det in i tomma och fåfängliga banor och får människor att söka sin egen glädje i nöjen och dåraktiga njutningar, måste de avlägga räkenskap för detta. Om dessa människor är inflytelserika män och kvinnor och deras position är sådan, att deras exempel kommer att ha makt över andra, så kommer en större synd att vila över dem, eftersom de har vägrat att rätta sitt uppförande efter den bibliska normen.

Det sätt på vilket vi möts här i dag står i överensstämmelse med min uppfattning om rekreation. Jag har försökt att belysa mina synpunkter på detta, men de kan bättre illustreras än förklaras. Jag var på den här platsen för ungefär ett år sedan, då här var en liknande sammankomst. Nästan allt avlöpte mycket behagligt, men det var några saker som var stötande. Det förekom en hel del skojande och skämtande, som somliga hängav sig åt. Alla var inte sabbats-hållare och det förekom ett tydligt inflytande, som inte var så angenämt som vi kunde önska.

Medan vi försöker att uppfriska vår själ och stärka vår kropp, kräver Gud av oss, att vi alltid använder alla våra krafter till det bästa ändamålet. Vi bör umgås med varandra när vi är här i dag och göra allt till Guds ära. Vi kan och borde sköta våra aktiviteter på ett sådant sätt att vi blir bättre lämpade för att på ett mer framgångsrikt sätt kunna utföra de plikter som vi har. Vårt inflytande borde bli till större gagn för dem som vi umgås med, särskilt vid ett tillfälle som detta, vilket borde bli till stor glädje för oss alla. Vi kan återvända hem förädlade i vårt sinne och vederkvickta till kroppen och förberedda för att på nytt gå till arbetet med ett bättre hopp och ett större mod.

Vi vill gärna söka det upphöjda och älskvärda. Vi önskar leda sinnet bort från de saker, som är ytliga och betydelselösa och saknar pålitlighet. Det vi önskar är att samla nya krafter från allt som vi ägnar oss åt, från alla våra sammankomster, som har till avsikt att ge oss stimulans, från alla våra trevliga kontakter. Vi vill gärna samla nya krafter till att bli bättre män och kvinnor. Vi vill gärna samla nytt mod från varje tänkbar källa, ny kraft, ny makt till att lyfta upp våra liv till renhet och helighet och icke sjunka ned på denna världens plan. Vi hör många som bekänner sig till Jesus Kristus religion säga så här: ”Vi måste alla komma ned till en viss nivå.” Det finns ingenting som heter, att vi som kristna skall komma ned till en nivå. När vi omfattar Guds sanning och Bibelns religion, innebär det inte att vi kommer ned. Det innebär att vi kommer upp på en hög och upphöjd nivå, en högre ståndpunkt där vi kan samtala med Gud.

Just av den här anledningen ödmjukade sig Kristus så att Han tog mänsklig gestalt och iklädde Sig vår natur, för att Han genom Sin ödmjukhet, Sitt lidande och Sitt eget offer, skulle kunna bli en språngbräda för fallna människor. Med hjälp av Hans förtjänster och genom Hans ofelbarhet och dygd skulle de på så sätt kunna komma uppåt och ta emot Guds accepterande av sina ansträngningar att hålla Hans lag. Här existerar inte något sådant som att komma ned till en nivå. Det är den eviga sanningens upphöjda och förhärligade plattform, som vi försöker sätta våra fötter på. Vi försöker bli mer lika de himmelska änglarna, mer renhjärtade, mer syndfria, mera oskyldiga och oförvitliga.

Vi söker renhet och helighet i livet, för att vi till sist skall bli redo att vara tillsammans med det himmelska sällskapet i härlighetens rike. Det enda sättet att nå fram till denna upphöjdhet i Kristus karaktär, är genom Jesus Kristus. Det finns inte någon annan väg för att upphöja den mänskliga familjen. Somliga talar om förnedring och om den uppoffring de gör, på grund av att de antar den sanning, som har sitt ursprung i himlen! De är säkerligen inte accepterade av världen, de blir inte mottagna av de icke troende. De kan tala om dem, som har antagit tron och sökt Frälsaren, och framställa dem som om de lämnar allt och ger upp allt och uppoffrar allt, som är värt att behålla. Men säg inte detta till mig. Jag vet bättre. Min erfarenhet visar, att det förhåller sig annorlunda. Ni behöver inte berätta för mig, att vi måste ge upp våra dyrbaraste skatter utan att få något likvärdigt tillbaka. Nej, verkligen inte! Den Gud, den Skapare, som planterade det sköna Eden till våra första föräldrar och som har planterat de vackra träden och blomstren till oss och allt som är vackert och underbart i naturen åt människosläktet att njuta av, Han avsåg, att vi skulle njuta av det. Tro därför inte att Gud vill, att vi skall ge upp allt som det gagnar vår lycka att behålla här. Allt det som Han ber oss att ge upp är det, som inte kommer att vara till vårt bästa att behålla.

Men Gud, som har planterat de ädla träden och klätt dem med ett rikt bladverk och gett oss blomstrens strålande och vackra nyanser, och vilkens skickliga och underbara verk vi ser i hela naturens rike, har inte avsett oss att vara olyckliga. Han har inte bestämt, att vi inte skall ha smak för eller finna glädje i dessa ting. Det är hans mening att vi skall vara lyckliga över naturens skönhet, som Han Själv har skapat. Det är riktigt, att vi skulle välja tider och platser för avslappning och rekreation. Men medan vi är där, skall vi inte bara rikta uppmärksamheten mot oss själva och spilla bort dyrbar tid genom att delta i nöjen, som medför att vi inte uppskattar att ha med heliga ting att göra. Vi bör inte komma hit för att ge efter för gyckel och skämt, i meningslösa skratt och dåraktig smak. Vi skall betrakta naturens skönhet. Och vad skall vi göra sedan? Falla ned och tillbe den? - Nej, verkligen inte. Men när ni ser dessa naturens verk, låt då ert sinne lyftas högre upp till Gud. Låt det upplyftas till universums Skapare och tillbe Skaparen, som har skapat alla dessa underbara ting till ert bästa, till er lycka.

Många män och kvinnor gläder sig över vackra målningar, men varifrån får konstnären sina idéer, som han sätter på sin duk? - Från naturens vidunderliga sceneri. Människor är beredda att dyrka den begåvning, som kan frambringa en vacker teckning. Men varifrån får de, som ägnar sina liv åt detta slags arbete, sina motiv? - Från naturen, endast från naturen. Och ändå vill dessa människor viga alla sina själskrafter till detta och lägga ned all sin kärlek i sin smak för denna riktning. Ändå kan konst aldrig uppnå den fullkomlighet, som kan ses i naturen. Många avlägsnar sitt sinne från naturens skönhet och härlighet, som vår Skapare har berett för dem, för att de skulle njuta av den. I stället ger de sig hän med sin varelses alla krafter åt att göra konsten perfekt. Ändå är konstverken bara ofullkomliga kopior av naturen. Skaparen av alla dessa vackra ting har glömts bort. Många vill falla i hänryckning över en bild av en solnedgång. Men samtidigt kunde de få privilegiet att se en verklig och härlig solnedgång nästan varje kväll på året. De kan se de vackra färger, med vilka naturens Mästare och osynlige Konstnär med gudomlig skicklighet har målat härliga scener på olika dukar. Trots detta vänder de sig från den av Himlen framställda bilden till konstens målningar, tecknade av ofullkomliga fingrar, och de faller nästan ned och tillber den. Vad finns det för förnuft i allt detta? Det beror på att fienden nästan ständigt försöker att dra sinnet bort från Gud. Men när du lägger fram Gud och Jesus Kristus religion, vill de då ta emot den? - Nej, de kan inte acceptera Kristus. Vill de göra de uppoffringar, som de kommer att bli tvungna till för att ta emot Honom? - Nej, absolut inte. Men vad är det som krävs? – Helt enkelt endast deras hjärtans heligaste och renaste kärlek till Honom, som lämnade Faderns härlighet och kom ned för att dö för ett upproriskt släkte. Han lämnade Sina rikedomar, Sitt majestät och Sitt höga herravälde, och tog vår natur på sig, för att kunna skapa en utväg - för att göra vad? - för att förödmjuka er? - eller för att förnedra er? - nej, verkligen inte! För att till sist skapa en väg för er ut ur hopplöst elände och upphöja er till Sin egen högra hand i Sitt rike. Det var för den skull det stora, oerhörda offret blev gjort. Och vem kan fatta innebörden av detta offer? Vem kan värdesätta det? Ingen annan än de, som förstår gudsfruktans hemlighet, som har smakat den kommande världens krafter, de som har druckit ur den frälsningens bägare, som har räckts fram åt oss. Denna frälsningens bägare erbjuder oss Herren, medan Han med Sina läppar i vårt ställe tömmer den bittra bägare, som våra synder har skapat och som var avsedd för oss att dricka. Ändå talar vi som om Gud, som har gett ett så stort offer och som så uppenbart har visat sin kärlek till oss, vill beröva oss allt som är värt att äga!

Men vari består det goda som Han vill beröva oss? Han vill ta ifrån oss privilegiet att ge efter för vårt köttsliga hjärtas naturliga lidelser. Vi kan inte bli vreda när vi själva önskar och samtidigt bevara vårt goda samvete och Guds godkännande. Men om vi inte är villiga att göra avkall på det! Kommer vår njutning av fördärvade lidelser att göra oss lyckligare? Det är för att vårt hjärta inte vill, som begränsningar har lagts på oss i detta sammanhang. Det kommer inte att bidra till vår glädje att bli vreda och omhulda ett fördärvat sinne. Att följa vårt naturliga hjärtas benägenheter bidrar inte till att göra oss lyckliga. Kommer vi att bli bättre av att följa dem? Nej. De kommer att kasta en skugga över våra hem och grumla vår lycka, om vi ger fritt utlopp för att njuta av dem. Att ge efter för dina naturliga lustar kommer endast att skada din fysik och bryta ned din själ. Därför vill Gud, att du skall sätta gränser för din aptit, ha kontroll över dina begär och vinna seger över hela din person. Han har lovat att ge dig kraft, om du vill ägna dig åt denna uppgift.

Adams och Evas synd medförde en fruktansvärd skilsmässa mellan Gud och människor. Här griper Kristus in mellan den fallna människan och Gud och säger till människan, att du alltid kan komma till Fadern. Det finns en uttänkt plan, varigenom Gud kan återförenas med människor och de med honom. Genom en medlare kan du närma dig Gud. Här står Han för att medla för dig. Han är den store översteprästen, som ber för dig. Det är upp till dig att komma och lägga fram din sak för Fadern genom Jesus Kristus. På det sättet kan du få tillgång till Gud och om du syndar är din sak inte hopplös. "Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig."

Jag tackar Gud för att vi har en Frälsare. Det enda sätt på vilket män och kvinnor kan nå fram till förhärligande är genom Jesus Kristus. Låt därför ingen tro att det är en stor personlig förödmjukelse att ta emot Jesus Kristus. När vi tar det steget, tar vi första steget mot sann upphöjelse. Vi fattar tag i det gyllene rep som förenar den begränsade människan med den oändlige Guden och som lyfter oss upp, så att vi blir passande för de rena och heliga änglarnas sällskap i Hans rike.

Var inte modlösa eller försagda även om du utsätts för frestelser och är anfäktad av den listige fienden. Ty när du fruktar Gud, kommer änglar som är utrustade med större kraft än ondskans makter, att bli sända till din hjälp. Jesus lever. Han har dött för att bereda en utväg för fallna människor och Han lever i dag för att kunna gå i förbön för oss, så att vi till sist kan stå på Hans högra sida. Lita på Gud. Världen följer den breda vägen. Medan du följer den smala vägen och får makt och kraft att strida och har fiendens motstånd att möta, så glöm inte att åtgärder blir vidtagna för att hjälpa dig. Hjälp har getts åt En som är mäktig och genom Honom kan du segra.

”Kom ut från dem och skilj er från dem”, säger Gud. ”Jag skall ta emot er, och ni skall vara den Allsmäktiges söner och döttrar”. Vilket löfte är inte detta? Det är en kallelse till er, att ni skall bli medlemmar av den kungliga familjen, arvtagare av himmelriket. Om en människa blir hedrad av eller förenad med någon av kungarna på jorden, hur löper då inte strax nyheterna genom dagspressen och väcker avund hos dem, som inte är lika lyckosamma? Men här är En som är kung över allting, universums monark, upphovsmannen till allt gott. Han säger till oss: Jag vill göra er till mina söner och döttrar. Jag vill förena mig med er. Ni skall bli medlemmar av den kungliga familjen och barn av den kungliga familjen.

Paulus säger: "Då vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse." (2 Kor. 7:1) Varför skulle vi då inte göra det, när vi har ett sådant löfte om privilegiet att få bli barn till den Allrahögste, det privilegiet att få kalla himlens Gud för vår Far! Är det inte tillräckligt? Vill du kalla det att ta ifrån dig allt som är värt att äga? Är detta att ge avkall på allt som är värt att äga? Låt mig bli förenad med Gud och Hans heliga änglar, för det är min högsta strävan. Du kanske kan äga all världens härligheter, men för mig är det nödvändigt att ha Jesus. Jag måste ha rätt till det odödliga arvet, det eviga livet. Låt mig få njuta av Guds rikes skönhet. Låt mig finna glädje i de målningar som Han har färglagt med Sina egna fingrar. Jag vill njuta av dem. Du kan njuta av dem. Däremot får vi inte lov att tillbe dem. Men genom dem kan vi bli vägledda till Honom och se Hans härlighet, som har skapat alla dessa ting för att glädja oss.

Jag vill upprepa: "Var vid gott mod." Förtrösta på Herren. Låt inte fienden ta löftena ifrån er. Om ni har skilt er från världen, har Gud lovat att Han vill vara er far och ni skall vara hans söner och döttrar. Är det inte tillräckligt? Vilken större uppmuntran skulle kunna erbjudas er? Är det något stort med att vara en fjäril, utan mening och mål i livet? O, låt mig stå på den eviga sanningens grundval. Ge mig ett odödligt värde. Låt mig gripa tag i den gyllne kedja, som från himlen har blivit sänkt ned till jorden. Låt den lyfta mig upp till Gud och Hans härlighet. Detta är min ambition. Detta är mitt mål. Om andra inte har något högre mål än att vara välklädda med rosetter och band eller andra fantastiska saker, om de kan glädjas över yttre prakt och tillfredsställa sin själ med det, så låt dem njuta av det, men låt mig ha den inre prydnaden. Låt mig vara klädd i den ödmjuka och stilla själ, som har så stort värde inför Gud. Jag rekommenderar det också till er, unga kvinnor och unga män, ty det är mer värt att vara nära Honom än att äga guld från Ophir. Det är detta som gör en man mer värdefull än fint guld. Det gör till och med en man värdefullare än det finaste guld från Ophir. Så är det också med er, mina systrar, och med er, ni unga. Det kommer i himlens ögon att göra er mer värda än fint guld, ja, det finaste guld från Ophir. Jag anbefaller Jesus, min välsignade Frälsare, till er. Jag tillber Honom. Jag förhärligar Honom. O, om jag ändå hade en odödlig tunga så att jag kunde prisa Honom så som jag önskar, att jag kunde stå framför hela vårt församlade universum och prisa Hans oförlikneliga väsen. Så länge jag vill tillbe Honom och förhärliga Honom, vill jag förhärliga Honom med mig.

Prisa Herren till och med när du i hemlighet faller. Prisa Honom i frestelserna. "Gläd er alltid i Herren", säger aposteln, "än en gång vill jag säga: gläd er." (Fil. 3:4) Kommer det att föra med sig mörker och tungsinthet in i era familjer? Nej, verkligen inte. Det kommer att föra med sig en solstråle. Det kommer att vara som att samla strålar av evigt ljus från härlighetens tron och sprida dem omkring dig. Låt mig uppmana dig att delta i detta arbete att sprida detta ljus och liv omkring dig, inte bara på din egen väg, utan också för dem du kommer i kontakt med. Låt det vara ditt mål att påverka människorna omkring dig positivt, att lyfta dem upp, att framhålla himlen och dess härlighet för dem. Sök förmå dem att över alla jordiska ting söka efter de eviga tingen, det odödliga arvet och den rikedom som är oförgänglig.