Review and Herald d. 4. november 1890

tillbaka

Kristus, Livets Väg

”Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: ’Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!’” {Markusevangeliet 1:14-15.}

Ånger och omvändelse hör samman med tron och framställs i evangeliet som nödvändiga för frälsning. Paulus förkunnade omvändelsen. Han sade: ”Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.” {Apostlagärningarna 20:20-21.} Det blir ingen frälsning utan ånger och omvändelse. En syndare, som inte ångrar sina överträdelser, kan inte tro helhjärtat till omvändelse. Om ånger och omvändelse säger Paulus: ”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.” {Andra Korintierbrevet 7:10.} Man kan inte göra sig förtjänt av något genom omvändelsen, utan den bereder hjärtat till, att ta emot Kristus som den ende Frälsaren, den förlorade syndarens enda hopp.

När syndaren betraktar lagen, inser han sig vara straffskyldig. Hans samvete anklagar honom och han känner sig fördömd. Hans enda tröst och hopp är korset på Golgata. När han vågar, att tro på löftena och tar Gud på ordet, fyller frid och glädje hans själ. Han utbrister: ”Herre, Du har lovat frälsning åt alla, som kommer till Dig i Din Sons namn. Jag är en förtappad och hjälplös människa utan hopp. Herre, fräls mig, annars går jag förlorad!” I tro sätter han sin lit till Kristus och han står rättfärdiggjord inför Gud.

Men även om Gud kan vara rättvis och samtidigt förklara den rättfärdig, som tror på Jesus, kan ingen vara klädd i Jesu Kristi rättfärdighets dräkt, så länge som han överlagt syndar, eller undandrar sig den plikt, som han vet, att han borde utföra. Gud kräver helt och fullt överlåtande av hjärtat, innan rättfärdiggörelsen kan äga rum. För att en person skall behålla rättfärdiggörelsen, måste han fortlöpande lyda med hjälp av aktiv, levande tro verksam i kärlek, som renar själen.

Jakob skriver om Abraham: ”Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.” {Jakobsbrevet 2:21-23, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} För att en person skall bli gjord rättfärdig genom tro, måste tron nå den punkt, där den behärskar hjärtats känslor och impulser; och det är genom lydnaden, som tron fullbordas.

Utan Kristi nåd, är syndaren i en hopplös situation. Ingenting kan göras för honom, men genom gudomlig nåd skänks människan övernaturlig kraft och den påverkar sinne, hjärta och karaktär. Den, som får del i Kristi nåd, uppfattar synden som något avskyvärt och till sist drivs den ut ur själens tempel. Genom nåden uppnår vi samvaro med Kristus och vi blir hans medarbetare i frälsningsverket. Tron är den betingelse Gud har bestämt, för att kunna lova syndare tillgivelse eller förlåtelse. Man skall inte mena, att det i tron ligger en kraft värdig frälsning, utan att tron ger oss del i Kristi liv och försoning, alltså syndens botemedel. Tron åberopar Kristi fullkomliga lydighet i stället för syndarens överträdelse och avfall. När syndaren tror på Kristus som sin personlige Frälsare, efterskänker Gud synden och rättfärdiggör syndaren. Den, som ångrar sin synd, förstår att rättfärdiggörelsen sker, därför att Kristus – som är hans ställföreträdare och garant – dog för honom och utgör hans försoning och rättfärdighet.

”Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.” {Romarbrevet 4:3-5, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Rättfärdighet är lydnad mot lagen. Lagen kräver rättfärdighet och det är, vad syndaren är skyldig lagen, men han mäktar icke, att åstadkomma det. Det enda sätt, som han kan uppnå rättfärdighet på, är genom tro. Genom tro kan han komma fram inför Gud med Kristi förtjänst och då tillräknar Herren syndaren sin Sons lydighet. Kristi rättfärdighet godtas i stället för människans nederlag och Gud mottar, förlåter och rättfärdiggör den, som ångrar och tror. Han behandlar honom, som om han skulle vara rättfärdig och älskar honom, som han älskar sin egen Son. Det är så, som tron räknas till rättfärdighet och den förlåtne växer i nåd och får stadigt större ljus. Jublande kan han säga: ”frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet.” {Titusbrevet 3:5-7.}

Det står också skrivet: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.” {Johannesevangeliet 1:12-13.} Jesus förklarade: ”’Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.’” {Kapitel 3:3.} ”Jesus svarade: ’Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.” {Vers 5.} Det är ingen låg standard, som har ålagts oss; ty vi skall bli och vara Guds barn. Vi blir frälsta personligen och på prövningens dag kommer vi att se skillnad på den, som tjänar Gud och den, som inte tjänar honom. Vi blir frälsta, därför att vi personligen tror på Jesus Kristus.

Många blir ledda på villospår, eftersom de tror, att de själva måste klättra upp till himmelen, att de måste göra något, för att godtas av Gud. De försöker, att bättra sig genom egna ansträngningar och utan hjälp. Det klarar de aldrig av! Kristus har banat vägen, genom att dö som vårt försoningsoffer, genom att leva som vårt goda föredöme och genom att bli vår överstepräst. Han säger: ”’Jag är vägen och sanningen och livet.” {Johannesevangeliet 14:6.} I fall vi genom egna ansträngningar kunde klättra ett enda pinnhål uppför stegen, skulle Kristi ord inte vara sanna. Men när vi tar emot Kristus, infinner goda gärningar sig som frukt och som bevis för, att vi befinner oss på livets väg, att Kristus är vår väg, och att vi vandrar på den sanna stigen, som leder till himmelen.