Review and Herald d. 10. december 1908

tillbaka

De ömsesidiga förpliktelserna för mannen och kvinnan

"Angående de förpliktelser som äkta män och deras hustrur har och det sätt på vilket de bör relatera till varandra, skriver aposteln Paulus: "Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru, älskar sig själv."

Som alla andra goda gåvor från Gud som anförtrotts oss för människosläktets bevarande, har äktenskapet blivit fördärvat av synd. Men syftet med evangeliet är att återställa äktenskapets renhet och skönhet. I såväl Gamla som Nya testamentet används den äktenskapliga relationen till att representera den ömma och heliga gemenskap som råder mellan Kristus och hans folk, de återlösta som han har köpt till priset av Golgata. "Frukta inte", säger han. "Ty den som har skapat dig är din man, HERREN Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare." "Vänd om, ni avfallna barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre."

Paulus skriver till de kristna i Efesus och förklarar att Herren har insatt den äkta mannen som hustruns huvud, till att vara hennes beskyddare, det sammanhållande band, som binder familjens medlemmar samman, så som Kristus är församlingens huvud och den som frälser den mystiska kroppen. Därför säger han: "Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen"

Kristi nåd och endast den kan göra så att denna institution blir till vad Gud bestämt den till att vara - nämligen ett medel till välsignelse och uppbyggelse för människosläktet. Och på så sätt skulle jordens familjer, genom sin enighet och frid och kärlek, representera den himmelska familjen. Det nuvarande samhällets tillstånd representerar dåligt denna heliga relations himmelska ideal. Särskilt för dem som har funnit bitterhet och besvikelser, där de har hoppats på gemenskap och glädje, erbjuder Guds evangelium en tröst. Det tålamod och den mildhet som hans Ande kan ingjuta kommer att mildra deras bittra öde. Det hjärta som Kristus bor i, kommer att bli så fyllt, så tillfredsställt med hans kärlek, att det inte kommer att bli tillintetgjort av längtan efter att få tillräkna sig uppmärksamhet och sympati från andra. Och genom att överlämna själen till Gud, kan hans visdom fullgöra vad mänsklig visdom inte har makt att göra. Genom uppenbarelsen av hans nåd kan hjärtan, som tidigare var likgiltiga eller främmande för varandra, bli förenade med band som är starkare och hållbarare än något jordiskt band, - de gyllne band som knutits av en kärlek som kommer att motstå frestelsens prövning.

Hur försiktigt och förståndigt man än har gått in i äktenskapet, är få äkta par fullständigt förenade när vigselceremonin är genomförd. Den verkliga föreningen av de två parterna i äktenskapet är de följande årens arbete.

Så som livet, med dess bördor av rådvillhet och omsorg, möter det nygifta paret, så försvinner den romantik som fantasin ofta klär äktenskapet i. Den äkta mannen och hustrun lär känna varandras karaktärsdrag på ett sätt som inte var möjligt under deras tidigare bekantskap. Detta är en mycket kritisk period i deras erfarenhet. Den lycka och användbarhet som skall prägla hela deras framtida liv, beror på om de nu slår in på rätt kurs. Ofta upptäcker de oväntade svagheter och fel hos varandra. Men de hjärtan som kärleken har förenat kommer att visa förträffliga egenskaper som också är av hittills okänd kvalitet. Låt alla försöka upptäcka de starka sidorna snarare än de svaga. Ofta är det vår egen inställning, den atmosfär som omger oss själva, som bestämmer vad vi tycker oss se hos den andre. Det är många som anser det vara en svaghet att ge uttryck för kärlek, och de uppträder reserverat, vilket stöter bort andra. Denna ande hindrar en ständig ömsesidig sympati. När de sociala och ädelmodiga impulserna hålls tillbaka, så dör de bort, och hjärtat blir kallt och olyckligt. Vi borde vara uppmärksamma på detta fel. Kärlek kan inte existera särskilt länge om man inte ger uttryck för den. Låt inte hjärtat hos den du är förenad med hungra efter vänlighet och sympati.

Även om vanskligheter, förvecklingar och modfälldhet infinner sig, så låt varken man eller hustru hysa den tanken att deras äktenskap var ett misstag eller en besvikelse. Bestäm er för att vara allt för varandra som är möjligt. Fortsätt med att visa den uppmärksamhet ni visade i början. Uppmuntra varandra på alla möjliga sätt i livets kamp. Försök att hjälpa varandra till lycka. Låt det råda ömsesidig kärlek, ömsesidigt tålamod. Då kommer äktenskapet, istället för att vara avslutningen på kärleken att bli som om det vore den egentliga början till kärlek. Den varma och sanna vänskap, den kärlek som knyter det ena hjärtat till det andra, är en försmak av den himmelska glädjen.

Låt var och en ge kärlek, snarare än att kräva den. Odla det som är mest ädelt i er själva, och var snar till att upptäcka de goda egenskaperna hos den andre. Medvetande om att man blir värdesatt är otroligt stimulerande och tillfredsställande. Sympati och respekt uppmuntrar till att eftersträva storsinthet, och kärleken själv ökar samtidigt som den stimulerar till ädlare mål.

"Varken mannen eller kvinnan skall försöka överföra sin personlighet till den andre. Var och en har ett personligt förhållande till Gud. Var och en bör fråga honom: "Vad är rätt?" "Vad är fel?" "Hur kan jag bäst förverkliga meningen med livet?" Låt din hängivenhets rikedom flöda fram till honom som gav sitt liv för er. Gör Kristus till den förste och siste och bäste under alla förhållanden. När er kärlek till honom blir djupare och starkare, kommer kärleken mellan er att bli renad och stärkt."

"Den ande Kristus visar mot oss är den ande som man och hustru skall visa mot den andre. Så som Kristus har älskat oss, skall ni vandra i kärlek. "Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. ..." Ef. 5:24- 25

Varken den äkta mannen eller hustrun skall försöka utöva en godtycklig kontroll över den andre. Försök inte tvinga den andre till att ge efter för dina önskningar. Du kan inte göra detta och samtidigt behålla den andres kärlek. Var vänlig, fördragsam och tålig, hänsynsfull och artig. Genom Guds nåd kan ni få nåd att lyckas göra varandra lyckliga, som ni ju högtidligt har lovat då ni ingick äktenskap.

Tålamod och osjälviskhet är kännetecknet på orden och handlingarna hos alla som lever det nya livet i Kristus. När du försöker leva hans liv, och eftersträvar att besegra jaget och egoismen och försöker uppfylla andras behov, då kommer du att vinna seger på seger. På det sättet kommer ditt inflytande att bli till välsignelse för världen.

Män och kvinnor kan uppnå Guds ideal för dem, om de vill ta emot Kristus som sin hjälpare. Det som mänsklig visdom inte förmår, kommer hans nåd att fullborda för dem som överlämnar sig själva till honom i kärleksfull tillit. Hans försyn kan förena hjärtan med band av himmelskt ursprung. Kärlek är inte bara ett utbyte av milda och smickrande ord. Den himmelska vävstolen väver med en finare och hållbarare tråd än någon jordisk vävstol. Resultatet blir inte en fabrikstillverkad vävnad, utan en bit tyg som kommer att kunna tåla slit, prövningar och frestelser. Hjärta kommer att bli bundet till hjärta med en varaktig kärleks gyllne band.