The Signs of the Times d. 29. juli 1886

tillbaka

Kristus och lagen

Guds lag är oföränderlig. Det var på grund av detta, som Kristus dog, genom att Han tog på Sig överträdarens skuld och gjorde det möjligt för varje botfärdig syndare som ångrade sig att få del av Hans kraft och genom Honom uppnå frid med den Laggivare, som han hade förolämpat.

”Synd är överträdelse av lagen” och ”syndens lön är döden”. Det var synden, som förde döden in i världen. Hade det inte funnits synd, så skulle det inte heller ha funnits någon död. Kristus dog i syndarens ställe för att frälsa honom från det straff, som hans olydnad skulle ha medfört för honom. Om Guds lag hade kunnat förändras eller avskaffas, så hade det inte varit nödvändigt för Kristus att dö, ty döden var inte nödvändig för att avskaffa lagen. Detta, att Gud inte skonade Sin egen oskyldige, älskade Son från det straff, som Han åtog Sig att bära i syndares ställe, är det kraftigaste beviset för, att Guds lags krav inte på minsta sätt, kan skjutas åt sidan, för att överträdarna ska kunna bli frälsta. Vi har alltså i Kristi död ett bevis inte bara på Guds kärlek till syndare, utan också på Hans lags oföränderlighet. Lagen kan inte avskaffas. Inte ett enda bud kunde förändras för att frälsa syndaren eller komma människan till mötes i hennes fallna tillstånd. Men Gud älskade världen så högt, att Han utgav Sin Son till att lida straffen för överträdelse i syndarens ställe.

Det är genom nåd, som syndaren blir frälst. Han blir rättfärdiggjord av nåd genom Kristi blod. Men Kristus dog inte för att frälsa syndaren i hans synder. Hela världen stod fördömd, skyldig inför Gud. Ty alla har överträtt Hans heliga lag, och de kommer med säkerhet att gå förlorade, om de inte ångrar sig och omvänder sig från sin olydnad och genom tro på Kristus gör anspråk på Hans dyrbara blods förtjänster. Adams och Evas synder medförde, att både de och deras efterkommande gick miste om det heliga hemmet i Eden. De, som fortsätter att leva i överträdelse av Guds lag, kommer aldrig att återvinna det förlorade paradiset. Däremot kan människorna genom Kristi nåd visa den lydnad som krävs, och på nytt få ett hem i det sköna Eden, som skall återställas.

Det finns somliga, som inte förstår frälsningsplanen, men som använder Kristi död som ett argument för, att Guds lag är avskaffad. Människor, som ger sig ut för att vara lärare, förblindar de okunnigas ögon genom att förväxla den moraliska lagen med ceremoniallagen, och använder skriftställen som talar om ceremoniallagen för att bevisa, att den moraliska lagen har avskaffats. Detta är en förvrängning av Skriften. Det talas om två olika lagar. Den ena är den lag, som handlade om förebilder och skuggor, och som gällde till Kristi tid, men som upphörde att gälla, när förebilden mötte sin motbild i Kristi död. Den andra lagen är Herrens lag. Den är lika varaktig och oföränderlig som Hans eviga tron. Efter korsfästelsen var det en förnekelse av Kristus, när någon jude fortsatte att offra brännoffer och andra offer, som var förebilder för Hans död. Det var det samma som att säga till världen, att de väntade på en Förlossare, som skulle komma, och inte hade någon tro på Honom, som hade gett Sitt liv för världens synder. Ceremoniallagen ägde alltså ingen giltighet längre än till Kristi död.

Kristi evangelium kastar glans och ära över den judiska tidsåldern. Det kastar ljus över hela den judiska samhällsordningen och ger en innebörd åt ceremoniallagen. Guds tabernakel eller tempel på jorden var en avbild av det verkliga templet i himlen. Alla ceremonier i den judiska lagen var profetiska, en symbolisk framställning av hemligheterna i frälsningsplanen. Denna lags föreskrifter och ceremonier var givna av Kristus, som iklädd en molnstod om dagen och en eldstod om natten var Israels anförare, och denna lag bör behandlas med stor vördnad, ty den är helig. Efter det att den inte längre kunde iakttas, presenterade Paulus den för judarna i dess sanna ställning och värde, och visade dess plats i frälsningsplanen och dess relation till Kristus. Den store aposteln kallar denna lag för ärorik, värdig sin gudomlige Upphovsman. Det som måste avskaffas var ärorikt, men det vara inte denna lag som instiftats av Gud för Hans familjs styrelsesätt i himlen och på jorden, ty så länge som himlarna skall kvarstå, så länge skall Guds lag bestå.

Kristus kom för att lära människorna frälsningens väg, och vi kan förvänta oss, att om den lag som innehåller de tio budorden inte längre var bindande, eftersom skuggudstjänsten inte längre hade något värde, så skulle Han ha förklarat den upphävd. Om Det gamla Testamentets heliga skrifter inte längre skulle betraktas som vägledande för de kristna, så skulle Han ha undervisat människorna om detta. Men detta var inte Hans verk, som kom för att söka upp och frälsa det förlorade. I sin minnesvärda bergspredikan, i vilken Han för Sina efterföljare förklarade avsikten med Sin mission, förklarade Han uttryckligen, att den moraliska lagen var evig. Hans högtidliga varning till dem, som försummade och föraktade Guds lag, ljuder fortfarande ned till vår egen tid genom dessa ord: ”Tro inte, att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den, som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den, som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” (Matt. 5:17- 19)

Dessa är den store Lärarens ord, men många vill gärna förvanska dem, så att de kommer att betyda något helt annat, än vad Kristus ville lära Sina lärjungar och genom dem alla, som skulle komma till tro på Hans namn. Han kom för att uppfylla lagens krav, för att göra den stor och härlig och visa alla, att Gud inte kommer att förlåta överträdaren hans överträdelse. Den Högste kommer att fullborda Sitt ord. Det skall inte vända tillbaka till Honom utan att ha verkat det som Han sänt ut det till.

När Jesus efter Sin uppståndelse visade Sig för de två lärjungarna på vägen till Emmaus och för dem, som var församlade i Jerusalem, visade Han inte på de mäktiga gärningar, som Han hade gjort, för att därigenom stärka deras tro på Honom som den utlovade Messias. I stället gick Han tillbaka till Mose och profeterna och förklarade för dem, vad Skrifterna hade sagt om Honom. De heliga profeterna hade förutsagt på vilket sätt Han skulle födas, de viktigaste händelserna i Hans liv samt Hans mission, Hans död och uppståndelse, och Jesus inpräntade i lärjungarnas sinnen den sanningen, att dessa profetior hade gått i uppfyllelse genom Hans liv och död. Hoppet tändes på nytt i lärjungarnas hjärtan, då profeternas ord fick nytt liv och ny kraft för dem. De blev villiga att ta emot Jesus av Nasaret som Guds Son, den länge väntade Messias.

Det råder ingen dissonans mellan det Gamla och det Nya Testamentet. I det Gamla Testamentet finner vi evangeliet om en Frälsare, som skulle komma. I det Nya Testamentet möter vi evangeliet om en Frälsare, som har kommit på det sätt som profeterna hade förutsagt. Medan det Gamla Testamentet alltid pekar framåt mot det sanna offret, så visar det Nya Testamentet, att den Frälsare har kommit, som de symboliska offren hade pekat fram emot. Den judiska tidsålderns dunkla härlighet har blivit avlöst av den klarare och större härligheten i den kristna tidsåldern. Men inte en enda gång har Kristus upplyst om, att Hans första ankomst upphävde Guds lags krav. I Sitt allra sista budskap, som Han ger till Sin församling via Patmos, uttalar Han tvärtemot en välsignelse över dem, som håller Hans Faders lag. ”Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.” (Upp. 22:14)

Världen är full av bevis på Guds storhet, majestät och godhet, men det starkaste beviset på Hans kärlek till fallna människor har vi i detta, att Han utgav Sin Son, som iklädde Sig människors natur, steg ned till jorden och utförde en tjänares tjänst, smakade livets bittraste smärta och också dog en fruktansvärd och skändlig död, för att vi genom Honom måtte upprättas till att visa lydnad och finna nåd hos Gud och vinna evigt liv. Som vår förebild höll Kristus Sin Faders lag. Liksom Han segrade, kan också vi segra, och Han har gett detta löfte: ”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron”. (Upp. 3:21)
Basel, Schweiz.