Första Kungaboken 5 1 Och Hiram, Konungen i Tyro, sände sina tjenare till Salomo; ty han hade hört, att de hade smort honom till Konung i hans faders stad; ty Hiram älskade David så länge han lefde. 2 Och Salomo sände till Hiram, och lät säga honom: 3 Du vetst, att min fader David icke kunde bygga HERRANS sins Guds Namne ett hus, för örligs skull, som allt omkring honom var, intilldess HERREN gaf dem under hans fotbjelle; 4 Men nu hafver HERREN min Gud gifvit mig rolighet allt omkring, så att ingen motståndare, eller ondt hinder mer på färde är. 5 Si, så hafver jag tänkt bygga ett hus, HERRANS mins Guds Namne, såsom HERREN talat hafver till min fader David, och sagt: Din son, som jag i din stad sätta skall på din stol, han skall bygga mino Namne hus. 6 Så befall nu, att man hugger mig ceder utu Libanon, och att dine tjenare äro med mina tjenare, och dina tjenares lön vill jag gifva dig, allt såsom du säger; ty du vetst, att när oss är ingen som kan hugga trä, såsom de Zidonier. 7 Då Hiram hörde Salomos ord, fröjdade han sig storliga, och sade: Lofvad vare HERREN i denna dag, som hafver gifvit David en visan son öfver detta myckna folket. 8 Och Hiram sände till Salomo, och lät säga honom: Jag hafver hört det du till mig sändt hafver; jag vill göra efter allt ditt begär med ceder och furoträ. 9 Mine tjenare skola föra dem neder af Libanon ut till hafvet; och jag vill låta lägga dem i flottor på hafvet, intill det rum som du mig föresägandes varder, och vill lossa dem der, och du skall låta hemta dem; men du skall ock göra mitt begär, och gifva mino folke kost. 10 Alltså gaf Hiram Salomo ceder och furoträ, efter allt hans begär. 11 Och Salomo gaf Hiram tjugutusend corer hvete till kost för hans folk, och tjugu corer stött oljo; detta gaf Salomo Hiram årliga. 12 Och HERREN gaf Salomo visdom, såsom han honom sagt hade; och var frid emellan Hiram och Salomo, och de gjorde både ett förbund med hvarannan. 13 Och Salomo böd uppå en utgärd öfver hela Israel; och i utgärdene voro tretiotusend män; 14 Och sände uppå Libanon, ju i hvarje månad tiotusend; så att de voro en månad på Libanon, och två månader hemma; och Adoniram var öfver den utgärden. 15 Och Salomo hade sjutiotusend, de som båro bördor, och åttatiotusend, de som höggo på bergena; 16 Förutan de öfversta Salomos befallningsmän, som öfver verket satte voro; nämliga tretusend och trehundrad, hvilke rådde öfver folket som arbetade på verket. 17 Och Konungen; böd, att de skulle bryta ut stora och kosteliga stenar; nämliga huggna stenar, till husets grundval. 18 Och Salomos byggningsmän, och Hirams byggningsmän, och de som vid gränsona voro, höggo ut, och tillredde trä och stenar till husets byggning. |