Första Samuelsboken 26 1 Och de af Siph kommo till Saul i Gibea, och sade: Är icke David fördold på berget Hachila, inför öknene? 2 Då stod Saul upp, och drog ned till den öknen Siph; och med honom tretusend unge män af Israel; på det han skulle uppsöka David i öknene Siph. 3 Och lägrade sig på det berget Hachila, som ligger inför öknene vid vägen; men David blef i öknene. Och då han såg, att Saul kom efter honom i öknena, 4 Sände han spejare ut, och förfor att Saul visserliga kommen var. 5 Och David stod upp, och kom till det rummet, der Saul höll sitt lägre; och han såg rummet, der Saul låg med sin härhöfvitsman, Abner, Ners son; ty Saul låg i vagnborgene, och härfolket omkring honom. 6 Då svarade David, och sade till Ahimelech den Hetheen, och till Abisai, ZeruJa son, Joabs broder: Ho vill med mig neder till Saul i lägret? Abisai sade: Jag vill ned med dig. 7 Så kom David och Abisai till folket om nattena, och si, Saul låg och sof i vagnborgene, och hans spjut stött i jordena, vid hans hufvud; men Abner och folket låg omkring honom. 8 Då sade Abisai till David: Gud hafver i denna dag beslutit din fienda i dina hand; så vill jag nu en gång med spjutet stinga honom igenom i jordena, så att han skall icke mer behöfva. 9 Men David sade till Abisai: Förderfva honom intet; ty ho vill komma sina hand vid HERRANS smorda, och blifva oskyldig? 10 Ytterligare sade David: Så visst som HERREN lefver, om HERREN icke slår honom, eller hans tid kommer, att han dör, eller han drager i en strid, och så blifver borta, 11 Så låte HERREN det vara långt ifrå mig, att jag skall komma mina hand vid HERRANS smorda; så tag nu spjutet vid hans hufvud, och vattubägaren, och låt oss gå. 12 Så tog David spjutet och vattubägaren vid Sauls hufvud, och gingo sina färde; och ingen var, som det såg eller märkte, eller vaknade, utan de sofvo alle; ty en tung sömn var fallen på dem af HERRANOM. 13 Då nu David var kommen öfver på hinsidon, gick han upp på bergskullan långt ifrå, så att der var stort rum emellan dem; 14 Och ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: Hörer du icke, Abner? Och Abner svarade, och sade: Ho äst du, att du så ropar Konungen? 15 Och David sade till Abner: Äst du icke en man? Och ho är din like i Israel? Hvi hafver du då icke bevarat din herra Konungen? Ty en af folket är der ingången, till att slå din herra Konungen ihjäl. 16 Det är icke redeligit, som du gjort hafver; så visst som HERREN lefver, I ären dödsens barn, att I edar herra, HERRANS smorda, icke bevarat hafven; nu se, här är Konungens spjut och vattubägaren, som stodo vid hans hufvud. 17 Då kände Saul Davids röst, och sade: Är det icke din röst, min son David? David sade: Det är min röst, min herre Konung. 18 Och sade ytterligare: Hvi förföljer min herre så sin tjenare? Hvad hafver jag gjort? Och hvad ondt är i mine hand? 19 Så höre dock nu min herre Konungen sin tjenares ord: Om HERREN uppretar dig emot mig, så låte man ett spisoffer lukta; men om menniskors barn göra det, så vare de förbannade för HERRANOM, att de på denna dag hafva fördrifvit mig, att jag icke må blifva i HERRANS arfvedel, och säga: Gack bort, och tjena andra gudar. 20 Så förfalle nu icke mitt blod på jordena för HERRANS ansigte; ty Israels Konung är utdragen till att söka ena loppo, såsom man jagar ett rapphöns på bergen. 21 Och Saul sade: Jag hafver syndat. Kom igen, min son David, jag vill intet ondt mer göra dig, derföre att min själ hafver i denna dag dyr varit för din ögon; si, jag hafver gjorts dårliga och ganska ovisliga. 22 David svarade, och sade: Si, här är Konungens spjut; en af de unga män gånge hitupp, och tage det. 23 HERREN varder väl hvarjom och enom vedergällandes efter hans rättfärdighet och tro; ty HERREN hade i dag gifvit dig i mina hand; men jag ville icke komma mina hand vid HERRANS smorda. 24 Och såsom din själ hafver i denna dagen för min ögon mycket aktad varit, så varde ock min själ mycket aktad för HERRANS ögon, och hjelpe mig utur all bedröfvelse. 25 Saul sade till David: Välsignad vare du, min son David; du skall görat, och gåt igenom. Så gick David sin väg; och Saul vände om hem igen. |