Andra Moseboken 5 1 Derefter gingo Mose och Aaron in, och sade till Pharao: Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, att de må hålla mig högtid uti öknene. 2 Pharao svarade: Ho är HERREN, hvilkens röst jag höra skall, och släppa Israel? Jag vet intet af HERRANOM, och vill ej heller släppa Israel. 3 De sade: De Ebreers Gud hafver kallat oss; så låt nu gå oss tre dagsresor in uti öknena, och offra HERRANOM vårom Gud, att oss icke öfvergå skall pestilentie eller svärd. 4 Då sade Konungen i Egypten till dem: Hvi gören I så, du Mose och Aaron, att detta folket öfvergifver sitt arbete? Går bort till edart arbete. 5 Ytterligare sade Pharao: Si, folket är allaredo för mycket i landena; och I viljen ännu låta dem hålla upp af arbetena. 6 Derefter böd Pharao på samma dag fogdomen öfver folket, och deras ämbetsmän, och sade: 7 I skolen icke härefter hemta strå tillhopa, och få folkena till att bränna teglet, såsom tillförene; låter dem sjelfva gå bort och hemta sig strå. 8 Och samma talet på teglet skolen I likväl lägga dem uppå, såsom tillförene, och intet mindre; förty de gå fåfänge. Derföre ropa de, och säga: Vi vilje gå och offra vårom Gud. 9 Man må väl förtunga dem med arbete, att de något hafva till skaffa, och icke akta lögnaktigt tal. 10 Då gingo fogdarne öfver folket och deras ämbetsmän ut, och sade till folket: Så säger Pharao: Man skall intet strå få eder. 11 Går sjelfve bort och hemter eder strå, hvar I det finna kunnen; men af edart arbete skall intet afslås. 12 Då förströdde sig folket kringom hela Egypti land, till att hemta sig stybbe, att de ju strå hade. 13 Och fogdarne drefvo dem, och sade: Fyller upp edart dagsarbete, lika såsom I haden strå. 14 Och de ämbetsmän af Israels barn, hvilka Pharaos fogdar öfver dem satt hade, vordo slagne, och vardt sagdt till dem: Hvi hafven I icke hvarken i dag eller i går fullkomnat edart förelagda dagsarbete, såsom tillförene? 15 Då gingo de ämbetsmän af Israels barn in, och ropade till Pharao: Hvi far du så med dina tjenare? 16 Dinom tjenarom gifves intet strå, och skola dock göra det tegel, som oss förelagdt är; och si, dine tjenare varda slagne, och syndas uppå ditt folk. 17 Pharao sade: I ären fåfänge, fåfänge ären I; derföre sägen I: Vi viljom gå och offra HERRANOM. 18 Så går nu bort, och görer edor dagsarbete. Strå skall eder intet gifvas; men talet på teglet måsten I leverera ifrån eder. 19 Då sågo ämbetsmännerne af Israels barn, att det vardt intet bättre, efter sagdt vardt: I skolen intet förminska af dagsarbetena på teglet. 20 Och då Mose och Aaron gingo ifrå Pharao, stodo de i vägenom före dem; 21 Och sade till dem: HERREN se uppå eder, och döme det, att I hafven gjort vår lukt illa luktandes för Pharao och hans tjenarom, och fått dem svärdet i händerna till att dräpa oss. 22 Mose kom igen till HERRAN, och sade: Herre, hvi gör du så illa emot detta folket? Hvi hafver du sändt mig? 23 Ty ifrå den tiden jag ingick till att tala med Pharao i ditt Namn, hafver han ännu hårdare plågat folket; och du hafver icke frälst ditt folk. |