Tredje Moseboken 7 1 Och detta är skuldoffrens lag, och det är det aldrahelgasta. 2 På det rummet, der man slagtar bränneoffret, skall man ock slagta skuldoffret, och stänka dess blod på altaret allt omkring. 3 Och allt dess feta skall man offra, stjerten och det feta, som är på inelfverna; 4 Båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och nätet öfver lefrena med njurarna. 5 Och Presten skall uppbränna det på altaret HERRANOM till ett offer; det är ett skuldoffer. 6 Det mankön är ibland Presterna, skola det äta på heligt rum; ty det är det aldrahelgasta. 7 Såsom syndoffret, så skall ock skuldoffret vara; begges deras skall en lag vara; och skall höra Prestenom till, som derigenom försonar. 8 Den Prest något bränneoffer offrar, honom skall tillhöra huden af bränneoffret, som han offrat hafver. 9 Och allt spisoffer, som i ugn, eller på halster, eller uti panno bakadt varder, skall höra Prestenom till, som det offrar. 10 Och allt spisoffer, som med oljo blandadt eller torrt är, det skall allom Aarons barnom tillhöra, så thy eno som thy andro. 11 Och detta är tackoffers lag, det man HERRANOM offrar. 12 Vilja de göra ett lofoffer, så skola de offra osyrade kakor, blandade med oljo, och osyrade tunnkakor, bestrukna med oljo, och i panno bakade semlokakor, blandade med oljo. 13 Och sådana offer skola de göra på en kako af syradt bröd till sitt tackoffers lofoffer. 14 Och ett af thy allo skall offras HERRANOM till häfoffer, och skall höra Prestenom till, som stänker tackoffrens blod. 15 Och lofoffrens kött, i sitt tackoffer, skall ätas på samma dagen, som det offradt varder, och intet låtas qvart intill morgonen. 16 Och ehvad det är ett löfte eller friviljogt offer, så skall det på samma dagen ätet varda, som det offradt är; om något qvart blifver till den andra dagen, skall man ändå ätat. 17 Men hvad qvart blifver af offradt kött intill tredje dagen, det skall uppbrännas i elde. 18 Och om någor äter på tredje dagen af det offrade köttet af hans tackoffer, så blifver han icke tacknämlig, som det offrat hafver, det skall icke heller varda honom tillräknadt, utan det blifver en styggelse. Och hvad själ som deraf äter, hon är brottslig till en missgerning. 19 Och det kött, som kommer vid något orent, det skall icke varda ätet, utan uppbrändt i elde. Den der ren är till lekamen, han skall äta det köttet. 20 Och den själ, som äter af tackoffrens kött, det HERRANOM tillhörer, hennes orenhet vare öfver henne, och hon skall varda utrotad utu sitt folk. 21 Och om en själ kommer vid något det orent är, vare sig oren menniska, boskap, eller hvad eljest styggeligit är, eller ock äter af tackoffrens kött, det HERRANOM tillhörer, den skall utrotad varda utu sitt folk. 22 Och HERREN talade med Mose, och sade: 23 Tala med Israels barn, och säg: I skolen intet fett äta af fä, lambom och getom. 24 Men det feta af ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, bruker eder till allahanda nytto; men icke skolen I ätat. 25 Ty den som äter det feta af den boskap, som HERRANOM till offer gifven är, den samma själen skall utrotad varda utu sitt folk. 26 I skolen ock intet blod äta, antingen af boskap, eller af foglar, der I bon. 27 Hvilken själ, som äter något blod, hon skall utrotad varda utu sitt folk. 28 Och HERREN talade med Mose, och sade: 29 Tala med Israels barn, och säg: Den som HERRANOM sitt tackoffer göra vill, han skall ock bära med hvad som HERRANOM till ett tackoffer tillhörer. 30 Han skall med sine hand bärat fram till HERRANS offer, nämliga det feta på bröstena skall han frambära, samt med bröstet, att de skola varda ett veftoffer för HERRANOM. 31 Och Presten skall uppbränna det feta på altaret. Och bröstet skall höra Aaron till, och hans söner. 32 Och den högra bogen skola de gifva Prestenom till häfoffer af deras tackoffer. 33 Och hvilken ibland Aarons söner offrar blodet af tackoffret, och det feta, han skall ock hafva den högra bogen på sin del. 34 Ty veftebröstet och häfvebogen hafver jag tagit af Israels barn, af deras tackoffer, och hafver gifvit det Prestenom Aaron och hans söner, till en evig rätt. 35 Detta är Aarons och hans söners vigelse af HERRANS offer, på den dagen då de öfverantvardade vordo till att vara HERRANOM Prester; 36 Då HERREN böd, på den dagen, då han dem vigde, hvad dem af Israels barnom gifvas skulle, till en evig rätt, allom deras efterkommandom. 37 Och detta är bränneoffrens lag, spisoffrens, syndoffrens, skuldoffrens, fyllooffrens och tackoffrens; 38 Det HERREN på Sinai berg Mose böd, den dagen då han böd honom till Israels barn, att de skulle offra deras offer HERRANOM uti den öknene Sinai. |