Uppenbarelseboken 10 1 Och jag såg en annan stark Ängel nederkomma af himmelen; han var klädd med en sky, och en regnbåge öfver hans hufvud, och hans ansigte såsom solen, och hans fötter såsom eldspelare. 2 Och han hade i sine hand en öppen bok; och han satte sin högra fot på hafvet, och den vänstra på jordena. 3 Och ropade med höga röst, som ett rytande lejon. Och då han ropade, talade sju tordöner sina röster. 4 Och då de sju tordöner talat hade sina röster, ville jag skrifvit dem; då hörde jag ena röst af himmelen säga till mig: Besegla det de sju tordöner talat hafva, och skrif det intet. 5 Och Ängelen, som jag såg stå på hafvet och på jordene, hof sina hand upp till himmelen, 6 Och svor vid honom, som lefver ifrån evighet till evighet, den der himmelen skapat hafver och hvad deruti är, och jordena och hvad deruti är, och hafvet och hvad deruti är, att ingen tid skall vara mer. 7 Utan i de dagar, då den sjunde Ängelens röst höres, då han varder basunandes; då skall Guds hemlighet fullkomnad varda, såsom han förkunnat hade genom sina tjenare Propheterna. 8 Och jag hörde åter ena röst af himmelen tala med mig, och säga: Gack, och tag den öppna bokena af Ängelens hand, som står på hafvet och på jordene. 9 Och jag gick till Ängelen, och sade till honom: Få mig bokena; och han sade till mig: Tag, och ät upp henne, och hon skall rifva dig i buken; men i din mun skall hon vara söt som hannog. 10 Och jag tog bokena af Ängelens hand, och åt henne upp, och hon vardt i min mun söt som hannog; och då jag hade ätit henne, ref hon mig i buken. 11 Och han sade till mig: Du måste åter prophetera folkom, Hedningom, och tungomålom, och mångom Konungom. Templet mätet. Vittnen prophetera, dräpas, stå upp. Sjunde basun. |