Domarboken 17 1 En man var på Ephraims berg, benämnd Micha. 2 Han sade till sina moder: De tusende och hundrade silfpenningar, som äro tagne ifrå dig, och som du svorit öfver, och sagt för min öron, si, de samma penningar äro när mig; jag hafver tagit dem till mig. Då sade hans moder: Välsignad vare min son HERRANOM. 3 Så fick han sine moder de tusende och hundrade silfpenningar igen; och hans moder sade: Jag hafver helgat de penningarna HERRANOM ifrå mine hand, för min son, till att man må göra ett gjutet beläte; derföre så får jag dig dem nu igen. 4 Men han fick sine moder penningarna igen. Då tog hans moder tuhundrade silfpenningar, och fick dem till guldsmeden; han gjorde henne ett gjutet beläte; det var sedan i Micha huse. 5 Och den mannen Micha hade så ett guds hus; och han gjorde en lifkjortel, och afgudar, och fyllde enom sinom son handena, att han vardt hans Prester. 6 På den tiden var ingen Konung i Israel, och hvar och en gjorde såsom honom tyckte godt vara. 7 Men en ung man var på den tiden af BethLehem Juda, ibland Juda slägte, och han var en Levit, och var dersammastäds främmande. 8 Men han drog utu BethLehem, Juda stad, till att vandra hvart han kunde; och då han kom på Ephraims berg till Micha hus, på det han skulle hålla sin väg fram, 9 Frågade honom Micha: Hvadan kommer du? Han svarade honom: Jag är en Levit af BethLehem Juda, och vandrar hvart jag kan. 10 Micha sade till honom: Blif när mig, du skall vara min fader, och min Prest; jag vill gifva dig årliga tio silfpenningar, och någor förenämnd kläder, och din födo. Och Leviten gick med honom. 11 Och Leviten tog till att blifva när mannenom; och han höll den unga mannen såsom en son. 12 Och Micha fyllde Levitenom handena, så att han vardt hans Prester, och blef så i Micha huse. 13 Och Micha sade: Nu vet jag, att HERREN varder mig godt görandes, efter jag hafver en Levit till Prest. |