Domarboken 6 1 Och då Israels barn gjorde det ondt var för HERRANOM, gaf HERREN dem under de Midianiters hand i sju år. 2 Och då de Midianiters hand vardt för stark öfver Israel, gjorde Israels barn sig klyfter i bergen, och kulor, och fäste. 3 Och när Israel något sådde, så kommo de Midianiter upp, och de Amalekiter, och de af österlanden; 4 Och lägrade sig emot dem, och förderfvade växten på landet, allt intill Gasa, och läto ingen boskap blifva qvar i Israel, hvarken får, fä eller åsnar. 5 Förty de kommo ditupp med sinom boskap och tjäll, såsom ett stort tal gräshoppor, så att hvarken de eller deras cameler stodo till att räkna; och de föllo in i landet, på det de skulle förderfva det. 6 Så vardt Israel mycket försvagad för de Midianiter. Då ropade Israels barn till HERRAN. 7 Som de nu ropade till HERRAN, för de Midianiters skull, 8 Sände HERREN till dem en Prophet; han sade till dem: Detta säger HERREN Israels Gud: Jag hafver fört eder utur Egypten, och utu träldomens hus; 9 Och hafver frälst eder utu de Egyptiers hand, och utur alla deras hand, som eder tvingade, och hafver drifvit dem ut för eder, och gifvit eder deras land; 10 Och sade till eder: Jag är HERREN edar Gud; frukter intet de Amoreers gudar, i hvilkas land I bon. Och I lydden mine röst intet. 11 Och en HERRANS Ängel kom, och satte sig under ena ek i Ophra, hvilken Joas tillhörde, de Esriters fader; och hans son Gideon tröskade hvete i pressen, på det han skulle fly för de Midianiter. 12 Då syntes honom HERRANS Ängel, och sade till honom: HERREN vare med dig, du stridsamme hjelte. 13 Gideon sade till honom: Min Herre, är HERREN med oss, hvi vederfars oss då allt detta? Och hvar äro all hans under, som våre fäder hafva förtäljt oss, och sagt: HERREN hafver fört oss utur Egypten? HERREN hafver nu öfvergifvit oss, och gifvit oss i de Midianiters händer. 14 Då vände HERREN sig till honom, och sade: Gack åstad i denna dine kraft; du skall fria Israel utu de Midianiters händer; si, jag hafver sändt dig. 15 Han sade till honom: Min Herre, hvarmed skall jag fria Israel? Si, min slägt är den minsta i Manasse, och jag är den svagaste i mins faders hus. 16 HERREN sade till honom: Jag vill vara med dig, så att du skall slå de Midianiter, såsom en man. 17 Men han sade till honom: Käre, hafver jag funnit nåd för dig, så gif mig ett tecken, att det är du, som talar med mig. 18 Gack icke hädan, tilldess jag kommer till dig, och bär mitt spisoffer, och lägger det för dig. Han sade: Jag vill blifva, tilldess du kommer igen. 19 Och Gideon gick, och slagtade ett kid, och tog ett epha osyradt mjöl; och lade kött uti en korg, och lät sådet uti ena kruko, och bar ut till honom under ekena, och gick fram. 20 Men Guds Ängel sade till honom: Tag köttet, och det osyrada, och lägg det på hälleberget, som här är, och gjut sådet ut. Och han gjorde så. 21 Då räckte HERRANS Ängel käppen ut, som han hade i handene, och kom vid köttet och det osyrada mjölet med käppsändanom; och elden kom utu hällebergena, och förtärde köttet och det osyrada mjölet. Och HERRANS Ängel försvann utu hans ögon. 22 Då nu Gideon såg, att det var en HERRANS Ängel, sade han: O! Herre, HERRE, hafver jag nu sett en HERRANS Ängel ansigte mot ansigte? 23 Men HERREN sade till honom: Frid vare med dig; frukta dig intet, du skall icke dö. 24 Då byggde Gideon dersammastäds HERRANOM ett altare, och kallade det fridsens HERRE. Det står der ännu på denna dag, i Ophra, de Esriters faders. 25 Och i den samma nattene sade HERREN till honom: Tag en stut ibland oxarna, som dinom fader tillhöra, och en annan stut som sju åra gammal är, och slå sönder Baals altare, som är dins faders, och hugg bort den lunden, som der när står. 26 Och bygg HERRANOM dinom Gud ett altare öfverst på desso hällebergena, och red det till; och tag den andra stuten, och offra ett bränneoffer, med veden af lundenom, som du borthuggit hafver. 27 Då tog Gideon tio män utaf sina tjenare, och gjorde såsom HERREN honom sagt hade; men han fruktade sig göra det om dagen, för sins faders hus skull, och för folkens skull i stadenom; utan om nattena gjorde han det. 28 Då nu folket i staden stodo upp bittida om morgonen, si, då var Baals altare sönderslaget, och lunden der när afhuggen; och den andre stuten för ett bränneoffer lagd på det altaret, som uppbygdt var. 29 Och den ene sade till den andra: Ho hafver detta gjort? Och då de sökte, och frågade derefter, vardt sagdt: Gideon, Joas son, hafver det gjort. 30 Då talade folket i staden till Joas: Få oss hitut din son; han måste dö, derföre, att han hafver omkullslagit Baals altare, och afhuggit lunden der när. 31 Men Joas sade till alla dem som när honom stodo: Viljen I lägga eder ut för Baal? Viljen I fria honom? Den som lägger sig ut för honom, han skall dö i denna morgon. Är han gud, så hämne sig sjelf, att hans altare omkullslaget är. 32 Ifrå den dagen kallade man honom JerubBaal, och sade: Baal hämne sig sjelf, att hans altare omkullslaget är. 33 Då församlade sig tillhopa de Midianiter och Amalekiter, och de österländningar, och drogo öfver, och lägrade sig i den dalen Jisreel. 34 Så iklädde HERRANS Ande Gideon, och han lät blåsa i basuner, och kallade AbiEser, att de skulle följa honom; 35 Och sände bådskap i hela Manasse, och kallade dem, att de skulle ock följa honom; han sände ock bådskap till Asser, och Sebulon, och Naphthali; de kommo upp emot honom. 36 Och Gideon sade till Gud: Vill du frälsa Israel igenom mina hand, såsom du sagt hafver, 37 Så vill jag lägga ett skinn med ullone ut på logan; om daggen lägger sig allenast på skinnet, och all marken är torr, så kan jag märka, att du vill frälsa Israel igenom mina hand, såsom du sagt hafver. 38 Och det skedde så. Och då han den andra morgonen bittida uppstod, tryckte han daggena utu skinnet, och uppfyllde ena skål med det vattnet. 39 Och Gideon sade till Gud: Din vrede förgrymme sig icke öfver mig, om jag än en tid talar; jag vill än en tid försökat med skinnet; vare nu allena torrt på skinnena, och daggen på allo markene. 40 Gud gjorde ock så i samma natt, att allena var torrt på skinnet, och dagg uppå allo markene. |