Jesaja 62 1 För Zions skull vill jag icke tiga, och för Jerusalems skull vill jag icke hållat inne; tilldess dess rättfärdighet uppgår såsom ett sken, och dess salighet brinner såsom ett bloss; 2 Att Hedningarna måga se dina rättfärdighet, och alle Konungar dina härlighet, och du skall med ett nytt namn nämnd varda, hvilket HERRANS mun nämna skall. 3 Och du skall vara en skön krona uti HERRANS hand; och en Konungslig hatt uti dins Guds hand. 4 Man skall icke mer kalla dig den öfvergifna, ej heller ditt land ett öde; utan du skall kallas: Min lust i henne, och ditt land: Det hafver en Herra; ty HERREN hafver lust till dig, och ditt land hafver en Herra. 5 Ty såsom en ung man hafver ena jungfru kär, så skola din barn hafva dig kär; och såsom en brudgumme gläder sig öfver brudena, så skall ock din Gud fröjda sig öfver dig. 6 O Jerusalem! jag vill beställa väktare uppå dina murar, de som icke tiga skola hvarken dag eller natt: och de som på HERRAN tänka skola, på det att när eder intet tyst vara skall; 7 Och I icke skolen tiga om honom, tilldess Jerusalem varder beredt, och satt till ett lof uppå jordene. 8 HERREN hafver svorit vid sina högra, hand, och vid sins magts arm: Jag vill icke mer gifva dina säd dinom fiendom till att äta, ej heller din must, der du uppå arbetat hafver, de främmande dricka låta; 9 Utan de som insamla det, de skola ock ätat, och lofva HERRAN; och de som införat, skola dricka det uti mins helgedoms gårdar. 10 Går, går genom porten; bereder folkena väg; görer väg, görer väg; rödjer bort stenarna, reser ett baner upp emot folken. 11 Si, HERREN låter höra sig allt intill verldenes ända: Säger dottrene Zion: Si, din salighet kommer; si, hans arbete och hans verk skall icke vara utan frukt. 12 Man skall kalla dem det heliga folket, HERRANS förlossade; och dig skall man kalla den besökta, och icke öfvergifna staden. |