Job 40 1 Och HERREN svarade Job utur ett väder, och sade: 2 Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig: 3 Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig? 4 Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör? 5 Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro. 6 Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem; 7 Och förtryck de ogudaktiga, der de äro; 8 Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda; 9 Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan. 10 Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe. 11 Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla. 12 Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada. 13 Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar. 14 Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd. 15 Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der. 16 Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck. 17 Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom. 18 Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun. 19 Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso. 20 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre? 21 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl? 22 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig? 23 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga? 24 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom? 25 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna? 26 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud? 27 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan. 28 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda. |