Johannesevangeliet 2 1 Och på tredje dagen vardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder var der. 2 Vardt ock desslikes Jesus buden, och hans Lärjungar, till bröllopet. 3 Och då vinet begynte fattas, sade Jesu moder till honom: De hafva intet vin. 4 Då sade Jesus till henne: Qvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är icke ännu kommen. 5 Då sade hans moder till tjenarena: Hvad han säger eder, det görer. 6 Så voro der sex stenkrukor, som satta voro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hvardera tu eller tre mått. 7 Då sade Jesus till dem: Fyller upp krukorna med vatten; och de fyllde dem öfverfulla. 8 Och han sade till dem: Låter nu uti, och bärer till kökemästaren; och de båro. 9 När då kökemästaren smakade vinet, som vatten varit hade, och icke visste hvadan det kommet var; men tjenarena, som vattnet öst hade, visste det, kallade han brudgummen; 10 Och sade till honom: Hvar man sätter först fram det goda vinet, och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du hafver gömt det goda vinet allt härtill. 11 Detta var det första tecken, som Jesus gjorde i Cana i Galileen, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom. 12 Derefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefvo der i få dagar. 13 Och var Judarnas Påska hardt när; och Jesus for upp till Jerusalem; 14 Och fann i templet dem som sålde fä, och får, och dufvor, och vexlare sittande. 15 Då gjorde han ena gissel af tåg, och dref dem alla ut af templet, med får och fä, och bortspillde vexlarenas penningar, och störte borden omkull. 16 Och sade till dem som dufvor sålde: Hafver detta bort hädan, och görer icke af mins Faders hus ett marknadshus. 17 Då kommo hans Lärjungar ihåg det som skrifvet är: Dins hus nitälskan hafver frätit mig. 18 Då svarade Judarna, och sade till honom: Hvad tecken låter du oss se, att du skall detta göra? 19 Svarade Jesus, och sade till dem: Slår detta templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta. 20 Då sade Judarna: I sex och fyratio år är detta templet uppbygdt, och du vill det upprätta i tre dagar! 21 Men han sade om sins kropps tempel. 22 Och när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem; och trodde Skriftene, och det tal, som Jesus sagt hade. 23 Då han nu var i Jerusalem, om Påskana på högtidsdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken, som han gjorde. 24 Men Jesus betrodde icke sig sjelfvan dem; ty han kände alla; 25 Och behöfde icke, att någor skulle vittna om menniskona; ty han visste väl hvad i menniskone var. |