Malaki 2 1 Och nu, I Prester, detta budet gäller eder till. 2 Om I det icke hören, eller icke läggen det uppå hjertat, så att I gifven mino Namne ärona, säger HERREN Zebaoth; så skall jag sända en förbannelse ibland eder, och skall förbanna edor välsignelse; ja, förbanna skall jag dem, efter I icke villen lägga det uppå hjertat. 3 Si, jag skall förbanna edra efterkommande, och kasta eder träcken af edro offre uti edart ansigte; och han skall låda vid eder. 4 Så skolen I då förnimma, att jag sådana bud till eder sändt hafver, att detta skulle vara mitt förbund med Levi, säger HERREN Zebaoth. 5 Ty mitt förbund var med honom, till lif och frid; och jag gaf honom fruktan, så att han mig fruktade, och förskräcktes för mino Namne. 6 Sanningens lag var uti hans mun, och der vardt intet ondt funnet uti hans läppar; han vandrade fridsammeliga och redeliga för mig, och omvände många ifrå synd. 7 Ty Prestens läppar skola bevara lärona, att man må befråga lagen af hans mun; ty han är en HERRANS Zebaoths Ängel. 8 Men I ären afgångne ifrå vägenom, och hafven förargat många i lagen; och hafven brutit Levi förbund, säger HERREN Zebaoth. 9 Derföre hafver jag ock gjort, att I föraktade och försmädde ären för allo folkena; efter I icke hållen mina vägar, och sen till personen i lagen. 10 Ty hafvom vi icke alle en fader? Hafver icke allt en Gud skapat oss? Hvi förakte vi då den ene den andra, och ohelgom förbundet, som med våra fäder gjordt är? 11 Ty Juda är vorden en föraktare, och i Israel, och i Jerusalem sker styggelse; ty Juda ohelgar HERRANS helighet, den han älskar; och bolar med ens främmandes guds dotter. 12 Men HERREN skall den, som så gör, utrycka utu Jacobs hydda, både mästaren och lärjungan, samt med honom, som HERRANOM Zebaoth spisoffer offrar. 13 Yttermera gören I ock, att för HERRANS altare äro icke annat än tårar, och gråt, och suckande; så att jag icke mer kan sa till spisoffret, eller någrahanda tacknämligit undfå af edra händer. 14 Och så sägen I: Hvarföre? Derföre att du föraktar dina kära hustru, den HERREN dig tillskickat hafver, och den din maka är, hvilko du förpligtad äst. 15 Alltså gjorde icke den ene, hvilken dock var af enom storom anda. Men hvad gjorde den ene? Han sökte den säden, som af Gudi tillsagd var. Derföre ser eder före för edrom anda, och ingen förakte sina kära hustru. 16 Äst du henne vred, så skilj dig ifrå henne, säger HERREN Israels Gud; och gif henne en klädnad för försmädelsen, säger HERREN Zebaoth. Derföre ser eder före för edrom anda, och förakter henne icke. 17 I hafven rett HERRAN med edart tal. Så sägen I då: Hvarmed hafve vi rett honom? Dermed, att I sägen: Den der illa gör, han behagar HERRANOM, och han hafver lust till honom; eller, hvar är nu Gud, som straffar? |