Matteusevangeliet 6 1 Hafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen. 2 När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön. 3 Men när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör; 4 På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga. 5 Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön. 6 Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga. 7 Och när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull. 8 Varer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom. 9 Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn. 10 Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene. 11 Gif oss i dag vårt dagliga bröd. 12 Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro. 13 Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen. 14 Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder. 15 Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott. 16 När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön. 17 Men när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte; 18 Att du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga. 19 I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla; 20 Utan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla. 21 Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta. 22 Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus. 23 Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft? 24 Ingen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon. 25 Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden? 26 Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de? 27 Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd? 28 Och för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna. 29 Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem. 30 Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne? 31 Så skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med? 32 Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof. 33 Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till. 34 Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo. |