Ordspråksboken 2 1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla, 2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit. 3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom; 4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt; 5 Så skall du förstå HERRANS fruktan, och Guds kunskap finna. 6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd. 7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma; 8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg. 9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg. 10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer, 11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig; 12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är; 13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar. 14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende; 15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar; 16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver; 17 Och öfvergi!ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund; 18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade; 19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg; 20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene. 21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva; 22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda. |