Psaltaren 129 2 En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel; De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige. 3 De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa. 4 HERREN, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit. 5 Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro. 6 Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs; 7 Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn; 8 Och de, som framom gå icke säga: HERRANS välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i HERRANS Namn. |