Psaltaren 2 1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt? 2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot HERRAN och hans Smorda: 3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss. 4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem. 5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem. 6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion. 7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som HERREN till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig. 8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom. 9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem. 10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene. 11 Tjener HERRANOM med fruktan, och fröjder eder med bäfvande. 12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom. |