Psaltaren 27 1 En Psalm Davids. HERREN är mitt ljus och min helsa; för hvem skall jag frukta mig? HERREN är mins lifs kraft; för hvem skulle jag grufva mig? 2 Derföre, om de onde mine motståndare och fiender till mig vilja, till att fräta mitt kött, måste de stöta sig och falla. 3 Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom. 4 Ett beder jag af HERRANOM, det hade jag gerna; att jag i HERRANS hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna HERRANS Gudstjenst, och besöka hans tempel. 5 Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo; 6 Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga HERRANOM. 7 HERRE, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig. 8 Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, HERRE, ditt ansigte. 9 Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet. 10 Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men HERREN upptager mig. 11 HERRE, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull. 12 Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst. 13 Men jag tror dock, att jag se skall HERRANS goda, uti de lefvandes lande. 14 Förbida HERRAN; var tröst och oförfärad, och förbida HERRAN. |