Sakarja 6 1 Och jag lyfte åter min ögon upp, och såg; och si, der voro fyra vagnar, som gingo ut emellan tu berg; och bergen voro af koppar. 2 För första vagnen voro röde hästar; för den andra vagnen voro svarte hästar; 3 För den tredje vagnen voro hvite hästar; för den fjerde vagnen voro brokote, starke hästar. 4 Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, ho äro desse? 5 Ängelen svarade, och sade till mig: Det äro de fyra väder under himmelen, som utgå, att de framträda skola för honom, som råder öfver all land. 6 Der de svarte hästarna före voro, de gingo norråt, och de hvite gingo efter dem; men de brokote gingo söderåt. 7 De starke gingo, och drogo omkring, så att de foro igenom all land; och han sade: Går åstad, och drager igenom landet. Och de drogo igenom landet. 8 Och han kallade mig, och talade med mig, och sade: Si, de som norråt draga, de låta min Anda hvilas i nordlandena. 9 Och HERRANS ord skedde till mig, och sade: 10 Tag af fångomen, nämliga af Heldai och af Tobia, och af Jedaja; och kom du, på den samma dagen, och gack in uti Josia, Zephania sons hus, hvilke af Babel komne äro. 11 Men tag silfver och guld, och gör (två) kronor, och sätt dem uppå Josua, dens öfversta Prestens, hufvud, Jozadaks sons; 12 Och säg till honom: Detta säger HERREN Zebaoth: Si, der är en man, som heter Zemah; under honom skall det gro, och han skall bygga HERRANS tempel. 13 Ja, HERRANS tempel skall han bygga; han skall bära skruden, och skall sitta och råda på sinom stol; skall också vara en Prest på sinom stol, och der skall frid vara emellan dem båda. 14 Och kronorna skola vara Helem, Tobia, Jedaja, och Hen, Zephania sone, till en åminnelse i HERRANS tempel. 15 Och de skola komma fjerranefter, som uppå HERRANS tempel bygga skola. Så skolen I förnimma, att HERREN Zebaoth mig till eder sändt hafver; och det skall ske, så framt I hörande varden HERRANS edars Guds röst. |