Psaltaren 120 1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig. 2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga. 3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga? 4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol. 5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor! 6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden. 7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid. |