Första Moseboken 49 1 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. 2 Ja, kom samman och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er fader! 3 Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt. 4 Du sjuder över som vatten, du skall inte bli den främste, ty du besteg din fars bädd. Då vanhelgade du den, ja, min bädd besteg han. 5 Simeon och Levi är bröder. Våldet är deras vapen. 6 Min själ skall inte ta del i deras råd, min själ skall inte umgås med dem, ty i sin vrede dödade de män och i sitt övermod stympade de oxar. 7 Förbannad är deras vrede som är så våldsam och deras grymhet som är så stor! Jag skall strö ut dem i Jakob, jag skall skingra dem i Israel. 8 Juda, dig skall dina bröder prisa. Din hand skall vara på dina fienders nacke, din fars söner skall buga sig för dig. 9 Ett ungt lejon är Juda. Från rivet byte har du rest dig, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna - vem får honom att resa sig? 10 Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör* kommer och folken blir honom lydiga. 11 Han binder sin ungåsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod. 12 Hans ögon är dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk. 13 Sebulon skall bo vid havets strand och bli en hamn för skepp. Sin sida skall han vända mot Sidon. 14 Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sitt hägn. 15 Han såg att viloplatsen var god och att landet var ljuvligt. Då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig slav. 16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk som en av Israels stammar. 17 Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges. 18 HERRE, jag väntar på din frälsning! 19 Gad skall trängas av skaror, men själv skall han tränga dem in på hälarna. 20 Från Aser kommer utsökta rätter. Kungliga läckerheter skall han ge. 21 Naftali är en snabb hind, som talar vackra ord. 22 Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan. Grenarna når upp över muren. 23 Bågskyttar oroar honom, de skjuter på honom och ansätter honom. 24 Men hans båge förblir fast och hans händer och armar spänstiga genom dens händer som är den Starke i Jakob, genom honom som är Herden, Israels Klippa, 25 genom din fars Gud, han skall hjälpa dig, genom den Allsmäktige, han skall välsigna dig med välsignelser ovanifrån, från himlen, välsignelser från djupet som ruvar där nere, välsignelser från bröst och moderliv. 26 Din fars välsignelser når högt, högre än mina fäders välsignelser, till de eviga höjdernas härlighet. De skall vara över Josefs huvud, över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder. 27 Benjamin är en glupsk varg. På morgonen äter han rov, på kvällen fördelar han byte." 28 Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse. 29 Sedan befallde han dem och sade: "Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron. 31 Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på den åker som köptes av hetiterna.” 33 När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk. |