Domarboken 1 1 Efter Josuas död frågade Israels barn HERREN: "Vem bland oss skall först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?” 2 HERREN svarade: "Juda skall göra det. Se, jag har givit landet i hans hand.” 3 Då sade Juda till sin bror Simeon: "Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så skall jag sedan gå med dig till ditt område." Och Simeon gick med honom. 4 När Juda drog dit upp gav HERREN kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man. 5 Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna. 6 Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår. 7 Då sade Adoni-Besek: "Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår hämtade upp smulorna under mitt bord. Efter mina gärningar har Gud vedergällt mig." Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han. 8 Juda barn belägrade Jerusalem och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden. 9 Därefter drog Juda barn ner för att strida mot de kananeer som bodde i Bergsbygden, i Negev och i Låglandet. 10 Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron - som förr hette Kirjat-Arba - och de slog Sesaj, Ahiman och Talmaj. 11 Därifrån gick de mot Debirs invånare - Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. 12 Och Kaleb sade: "Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intar det skall jag ge min dotter Aksa till hustru.” 13 Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru. 14 När hon kom till honom intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: "Vad vill du?” 15 Hon svarade: "Låt mig få en avskedsgåva. Eftersom du har gett mig det torra Negev, så låt mig få vattenkällor." Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna. 16 Barn till keniten, Moses svärfar, hade dragit upp från Palmstaden* med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket. 17 Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog de kananeer som bodde i Sefat och förstörde staden helt och hållet. Så fick den namnet Horma.* 18 Juda intog Gaza med dess område, Askelon med dess område och Ekron med dess område. 19 HERREN var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom dessa hade vagnar av järn. 20 Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån. 21 Men jebusiterna som bodde i Jerusalem blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, så som de gör än i dag. 22 Och Josefs hus drog upp till Betel, och HERREN var med dem. 23 De bespejade Betel, den stad som förr hette Luz. 24 Då fick deras spejare se en man gå ut ur staden, och de sade till honom: "Visa oss var vi kan komma in i staden, så skall vi visa barmhärtighet mot dig.” 25 När han hade visat dem var de kunde ta sig in i staden, slog de invånarna där med svärd. Men den mannen och hela hans släkt lät de gå. 26 Han begav sig till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, så som den heter än i dag. 27 Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo, och inte heller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet. 28 När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att utföra arbete åt sig. Men de drev inte bort dem. 29 Efraim drev inte heller bort de kananeer som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer. 30 Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men blev tvingade att utföra arbete åt dem. 31 Aser drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. 32 Alltså bodde aseriterna kvar bland kananeerna, landets inbyggare, ty de fördrev dem inte. 33 Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Semes, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets inbyggare. Men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blev arbetspliktiga åt dem. 34 Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillät dem inte att komma ner till dalbygden. 35 Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem, så att de blev tvingade att utföra arbete åt dem. 36 Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt. |