Jesaja 31 1 Ve dem som drar i väg ner till Egypten för att få hjälp. De förlitar sig på hästar och förtröstar på vagnar, därför att de är många, och på ryttare, därför att mängden är stor. De vänder inte sin blick till Israels Helige och frågar inte efter HERREN. 2 Men också han är vis, och låter olyckan komma. Han tar inte tillbaka sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot hjälp från ogärningsmän. 3 Ty egyptierna är människor och inte Gud, deras hästar är kött och inte ande. HERREN skall räcka ut sin hand, och hjälparen skall vackla och den hjälpte falla, båda skall tillsammans förgås. 4 Ty så har HERREN sagt till mig: Liksom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov när många herdar samlas emot det, och inte skräms av herdarnas rop eller fruktar för deras oväsen, så skall HERREN Sebaot fara ner för att strida på Sions berg och uppe på dess höjd. 5 Som fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskydda Jerusalem. Han skall beskydda och hjälpa, skona och rädda. 6 Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. 7 Ty på den dagen skall var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. 8 Assur skall falla, men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skall bli slavar. 9 Hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skall förfärade fly för baneret. Så säger HERREN, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem. |