Jesaja 42 1 Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hednafolken. 2 Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. 3 Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten. 4 Han skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning. 5 Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den. 6 Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, 7 för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker. 8 Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder. 9 Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem. 10 Sjung till HERREN en ny sång, sjung hans lov från jordens ände, ni som far på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare. 11 Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni klippornas invånare, ropa från bergens toppar. 12 Ge HERREN ära, förkunna hans lov i havsländerna. 13 HERREN drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en stridsmans iver. Han ropar högt, han ger upp ett härskri och visar sin makt mot sina fiender. 14 Under lång tid har jag tigit, jag höll mig stilla jag lade band på mig. Men nu skall jag skrika som en barnaföderska, jag skall flämta och flåsa på samma gång. 15 Jag skall ödelägga berg och höjder och låta allt gräs på dem torka bort. Jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut. 16 De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner, på okända stigar skall jag föra dem fram. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är vad jag skall göra, och jag skall inte överge dem. 17 Men de som förtröstar på skurna avgudabilder och som säger till gjutna beläten: "Ni är våra gudar", de skall vika tillbaka och stå där med skam. 18 Ni som är döva, hör, ni som är blinda, skåda och se. 19 Vem är så blind som min tjänare och så döv som min budbärare som jag sänder i väg? Vem är så blind som min förtrogne, så blind som HERRENS tjänare? 20 Du har sett mycket, men inte tagit vara på det, fastän öronen är öppna, lyssnar ingen. 21 Det behagade HERREN för hans rättfärdighets skull att låta sin undervisning komma till makt och ära. 22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk. De ligger alla bundna i hålor, i fängelser hålls de gömda. De har lämnats ut till plundring utan att någon räddar, till plundring utan att någon säger: "Ge tillbaka." 23 Om ni ändå ville lyssna på detta, ta vara på det och höra för framtiden! 24 Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel åt plundrare? Har inte HERREN gjort det, han som vi syndat mot? Ty de ville inte vandra på hans vägar och inte höra på hans undervisning. 25 Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem - krigets raseri. De förbrändes av det runt omkring, men de besinnade det inte. De förtärdes av det men tog det inte till sitt hjärta. |