Jeremia 12 1 Rättfärdig är du, HERRE, när jag vill gå till rätta med dig. Ändå måste jag tala med dig om dina domslut. Varför lyckas de ogudaktiga så väl? Varför lever alla trolösa så trygga? 2 Du planterar dem och de slår rot, de växer och bär frukt. Nära är du i deras mun, men långt borta från deras innersta. 3 Men du, HERRE, känner mig. Du ser mig och prövar hur mitt hjärta är mot dig. Ryck bort dem som får till slakt och förbered dem för dagen då de skall dödas. 4 Hur länge skall landet sörja och gräset på marken förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar går under på grund av invånarnas ondska? De säger: "Han kan inte se vår framtid." 5 Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig, hur skulle du då kunna tävla med hästar? Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land, men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår? 6 Dina bröder och din fars hus, också de är trolösa mot dig. De ropar för full hals bakom din rygg. Lita inte på dem, även om de talar vänligt med dig. 7 Jag har övergivit mitt hus, lämnat mitt arv, och givit min älskade i fiendens hand. 8 Min arvedel blev mot mig som ett lejon i skogen. Hon har höjt sin röst mot mig, därför hatar jag henne. 9 Har inte min arvedel blivit för mig som en spräcklig rovfågel, som angrips av andra rovfåglar runt omkring? Gå och samla ihop alla markens djur och låt dem komma för att äta! 10 Många herdar har fördärvat min vingård och trampat ner mitt land. De har gjort mitt härliga land till en öde öken, till en ödemark. 11 Sörjande och öde ligger det framför mig. Hela landet ligger öde, ty ingen bryr sig om det. 12 Över alla höjder i öknen rycker plundrare fram, ty HERRENS svärd slukar allt från den ena änden av landet till den andra. Ingen kan känna sig trygg. 13 De har sått vete men skördat törne. Förgäves tröttar de ut sig. Ni kommer att skämmas över er gröda på grund av HERRENS brinnande vrede. 14 Så säger HERREN om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka bort dem ur deras land och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem. 15 Men sedan jag har ryckt bort dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant HERREN lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna skall jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger HERREN. |