Jeremia 22 1 Så sade HERREN: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord 2 och säg: Hör HERRENS ord, du Juda kung som sitter på Davids tron. Hör det du själv med dina tjänare och ditt folk, ni som går in genom dessa portar. 3 Så säger HERREN: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och använd inte våld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats! 4 Ty om ni verkligen handlar efter detta ord, skall kungar, som kommer att sitta på Davids tron, dra in genom portarna till detta hus på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte hör dessa ord, svär jag vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall läggas i ruiner. 6 Ty så säger HERREN om Juda kungahus: Som Gilead är du för mig, som Libanons topp. Men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till städer där ingen bor. 7 Jag skall inviga fördärvare mot dig, var och en med sina vapen, och de skall hugga ner dina ståtliga cedrar och kasta dem i elden. 8 Många hednafolk skall gå förbi denna stad och man skall fråga varandra: "Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?” 9 Man skall då svara: "Därför att de övergav HERRENS, sin Guds, förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem." 10 Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över honom som vandrar bort, ty han skall aldrig mer komma tillbaka och se det land där han föddes. 11 Ty så säger HERREN om Sallum,* Josias son, Juda kung, som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han skall aldrig mer komma tillbaka hit. 12 På den ort dit han har blivit förd i fångenskap skall han dö, och detta land skall han aldrig återse. 13 Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och sina salar med orätt, som låter sin nästa arbeta för ingenting och inte ger honom hans lön. 14 Ve den som säger: "Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar" och gör åt sig stora fönster, klär huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg! 15 Är detta att vara kung, att tävla med cederträ? Din far åt och drack, men han utövade rätt och rättfärdighet, och då gick det honom väl. 16 Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige, och då gick allt väl. Är inte detta att känna mig? säger HERREN. 17 Men dina ögon och ditt hjärta står endast efter egen vinning och att utgjuta oskyldigt blod, att utöva förtryck och våld. 18 Därför säger HERREN så om Jojakim,* Josias son, Juda kung: Ingen skall hålla dödsklagan efter honom och ropa: "O, min broder! O, min syster!" Ingen skall hålla dödsklagan efter honom och ropa: "O, herre! O, hur ståtlig han var!" 19 Som man begraver en åsna skall han begravas. Han skall släpas bort och kastas ut, långt utanför Jerusalems portar. 20 Gå upp på Libanon och ropa, höj din röst i Basan och ropa från Abarim, ty alla dina älskare är krossade. 21 Jag talade till dig när det gick dig väl, men du sade: "Jag vill inte lyssna." Sådant har ditt sätt varit ända från din ungdom. Du har inte velat lyssna till min röst. 22 Alla dina herdar skall vallas av vinden, och dina älskare måste gå i fångenskap. Då skall du komma på skam och förödmjukas för all din ondskas skull. 23 Du som bor på Libanon du som har ditt näste i cedrarna, hur skall du inte jämra dig när värkar kommer över dig och ångest som hos en födande kvinna! 24 Så sant jag lever, säger HERREN: Om du Konja,* Jojakims son, Juda kung, än vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 Jag skall överlämna dig till de män som står efter ditt liv och till dem du är rädd för, nämligen Nebukadressar, den babyloniske kungen, och kaldeerna. 26 Jag skall slunga dig och din mor, som har fött dig, bort till ett annat land där ni inte är födda och där skall ni dö. 27 Till det land dit de längtar att återvända skall de inte få komma tillbaka. 28 Är då denne Konja ett föraktat, sönderslaget kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har de slungats ut, han och hans avkomlingar, ja, kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör HERRENS ord! 30 Så säger HERREN: Skriv upp denne man som barnlös, som en man som inte hade någon framgång under sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall få lyckan att sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda. |