Job 12 1 Då tog Job till orda och sade: 2 Visst är ni det rätta folket, och med er kommer visheten att dö ut! 3 Men jag har förstånd så gott som ni, inte står jag tillbaka för er, ty vem känner inte till detta? 4 Jag har blivit till åtlöje för min vän, jag som ropade till Gud och fick svar. Den rättfärdige och oskyldige blir till åtlöje. 5 I den sorglöses tankar föraktas olyckan, den står redo för dem vilkas fötter vacklar. 6 Våldsverkarnas tält åtnjuter frid, de som trotsar Gud har trygghet, de som har sin gud i sin hand. 7 Men fråga boskapen, den skall undervisa dig, fåglarna under himlen, de skall ge dig svar, 8 tala till jorden, den skall undervisa dig, fiskarna i havet skall ge dig besked. 9 Vem av dessa känner inte till att det är HERRENS hand som har gjort det? 10 I hans hand är allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda. 11 Skall inte örat pröva orden, liksom munnen prövar matens smak? 12 Vishet hör de gamla till, förstånd dem som har levat länge. 13 Hos Gud finns vishet och makt, hos honom finns råd och förstånd. 14 Se, han river ner och ingen kan bygga upp, han låser in och ingen kan öppna. 15 Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut, han släpper dem lösa och de ödelägger landet. 16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och den som förvillar tillhör honom. 17 Rådsherrar för han bort barfota, och domare gör han till dårar. 18 Han lossar kungars bojor och binder rep om deras höfter. 19 Präster för han barfota bort, och störtar mäktiga män. 20 Han fråntar de trogna förmågan att tala och tar bort de äldstes insikt. 21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar bältet på de starka. 22 Han avslöjar mörkrets djupheter och för dödsskuggan ut i ljuset. 23 Han låter folkslag växa och förgör dem, han utvidgar deras gränser och för dem bort. 24 De ledande på jorden berövar han förståndet, han låter dem irra i väglösa ödemarker. 25 De famlar i mörker utan ljus, han får dem att ragla som druckna. |