Job 19 1 Då tog Job till orda och sade: 2 Hur länge skall ni plåga min själ och krossa mig med ord? 3 Tio gånger har ni hånat mig och kränkt mig utan att rodna. 4 Om jag än verkligen farit vilse, då är förvillelsen min egen sak. 5 Om ni ändå vill förhäva er mot mig och använda min förnedring emot mig, 6 så skall ni veta att Gud har gjort mig orätt och spänt sitt nät omkring mig. 7 Jag ropar mot våldet men får inget svar, jag ropar, men där finns ingen rättfärdighet. 8 Han har spärrat min väg så att jag ej kommer fram, över mina stigar lägger han mörker. 9 Han har klätt av mig min ära och tagit kronan från mitt huvud. 10 Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han rycker upp mitt hopp som vore det ett träd. 11 Han har tänt sin vredes eld mot mig, och räknar mig som sin fiende. 12 Hans skaror samlas och förbereder sitt anfall mot mig, de slår läger kring mitt tält. 13 Han har drivit bort mina bröder från mig, alla jag känner är som främlingar för mig. 14 Mina närmaste har gett sig av, mina vänner har glömt mig. 15 Min familj och mina tjänarinnor betraktar mig som en främmande, en främling är jag i deras ögon. 16 Om jag kallar på min tjänare svarar han inte, jag måste ödmjukt vädja till honom. 17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos mina bröder. 18 Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig. 19 För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen. 20 Mina ben tränger ut genom hud och kött, endast tandköttet har jag kvar. 21 Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig, ty Guds hand har slagit mig. 22 Varför förföljer ni mig som Gud gör? Blir ni aldrig mätta av mitt kött? 23 O, att mina ord hade skrivits ner, att de hade blivit upptecknade i en bok 24 och för evigt inristade i klippan med ett stift av järn och med bly! 25 Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. 26 När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. 27 Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta. 28 Men ni säger: "Hur skall vi förfölja honom?" Roten till olyckan har ni ju funnit hos mig. 29 Frukta för svärdet, ty vrede hör till synder som straffas med svärd. Så må ni inse att det kommer en dom. |