Job 37 1 Vid sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst. 2 Lyssna noga till dundret från hans röst, till dånet som går ut från hans mun. 3 Han sänder ut det över hela himlen, sina blixtar till jordens ändar. 4 Efteråt ryter dånet, han dundrar med sin väldiga röst, och på blixtarna spar han ej då han låter sin röst höras. 5 Gud dundrar underbart med sin röst, han gör stora och outgrundliga ting. 6 Snön befaller han: "Fall ner till jorden!", och regnet: "Fall tunga skurar av regn!" 7 På alla människors händer sätter han ett insegel, så att alla skall lära känna hans gärningar. 8 Vilddjuren drar då in i sina gömslen, de blir kvar i sina hålor. 9 Stormen kommer från sin kammare, och med nordanvinden följer köld. 10 Gud sänder frost med sin andedräkt, och de vida vattnen fryser till. 11 Han lastar skyarna med väta och sprider sina åskmoln vida omkring. 12 De driver i alla riktningar efter hans rådslut och utför allt vad han befaller dem på jordens yta. 13 Han låter dem komma för att straffa eller för att gagna hans land eller för att visa hans godhet. 14 Lyssna till detta, du Job, stanna och ge akt på Guds under! 15 Förstår du hur Gud styr dem och hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram? 16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underverk, 17 hur dina kläder blir heta när marken blir stilla under sunnanvinden? 18 Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv, fast som en spegel av gjuten metall? 19 Lär oss vad vi skall säga till honom, för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något. 20 Skall det kungöras för honom att jag vill tala? Ingen begär väl att bli uppslukad? 21 Men inte kan någon nu se på ljuset, strålande som det är i skyarna, sedan vinden har gått fram och renat dem. 22 Från norr kommer en glans av guld, ett fruktansvärt majestät omger Gud. 23 Den Allsmäktige kan vi ej finna, han är upphöjd i kraft och dom. Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet. 24 Därför fruktar människorna honom. Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa. |