Job 42 1 Job svarade HERREN och sade: 2 Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig. 3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod. 4 Lyssna nu, så vill jag tala. Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap. 5 Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. 6 Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska. 7 Sedan HERREN hade talat dessa ord till Job, sade HERREN till Elifas från Teman: "Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort." 9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som HERREN hade sagt till dem. Och HERREN bönhörde Job. 10 Och HERREN gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. HERREN gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft. 11 Alla hans bröder och systrar och alla han förut hade känt kom till honom, och de höll måltid med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom för allt det onda som HERREN hade låtit komma över honom. Och var och en gav honom ett stycke silver och en guldring. 12 Och HERREN välsignade slutet av Jobs liv mer än början. Han fick 14.000 får, xx.000 kameler, 14.000 par oxar och 1.000 åsninnor. 13 Han fick också sju söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk. 15 I hela landet fanns inte så vackra kvinnor som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arvedel bland deras bröder. 16 Därefter levde Job etthundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. 17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva. |