Joel 2 1 Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg, så att alla som bor i landet darrar. Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära, 2 en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och dimma. Likt en gryning som breder ut sig över bergen kommer ett stort och mäktigt folk, vars like inte har funnits och aldrig skall uppstå igen under kommande släkten. 3 Framför dem går en förtärande eld, bakom dem en förbrännande låga. Som Edens lustgård låg landet framför dem, bakom dem är öde öken. Undan dem finns ingen räddning. 4 De liknar hästar, som stridshästar rusar de i väg. 5 Med ett ljud som av vagnar spränger de fram över bergens toppar, med ett dån som av eld när den förtär strå. De är som ett mäktigt folk, ordnat till strid. 6 Inför dem grips folken av ångest, alla ansikten skiftar färg. 7 Som hjältar jagar de i väg, likt stridsmän stiger de upp på murarna. Var och en går sin väg rakt fram, ingen viker av från sin stråt. 8 Den ene tränger inte den andre, var och en går sin givna bana. Mitt igenom vapnen störtar de fram utan att hejdas.* 9 De stormar in i staden, rusar fram på murarna, klättrar upp på husen, går in genom fönstren som tjuvar 10 Inför dem darrar jorden, himlen bävar, solen och månen förmörkas, stjärnorna mister sitt sken. 11 HERREN låter sin röst höras framför sin här. Mycket stort är hans härläger, stark är den som utför hans order. Ty stor är HERRENS dag och mycket fruktansvärd. Vem kan uthärda den? 12 Men nu, säger HERREN, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. 13 Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till HERREN, er Gud. Ty nådig och barmhärtig är han, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda. 14 Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar en välsignelse kvar efter sig till matoffer och drickoffer åt HERREN, er Gud. 15 Blås i horn på Sion, pålys en helig fasta, lys ut en helig sammankomst. 16 Samla folket, helga församlingen, kalla samman de äldste, samla de små barnen, också dem som diar vid bröstet. Må brudgummen komma ut ur sin kammare och bruden ut ur sitt gemak. 17 Må prästerna, HERRENS tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: "HERRE, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli till en nidvisa bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: Var är nu deras Gud?" 18 Då fylldes HERREN av nitälskan för sitt land, och han förbarmade sig över sitt folk. 19 HERREN svarade och sade till sitt folk: Se, jag skall sända er säd och vin och olja, så att ni blir mätta. Och jag skall inte längre låta hednafolken förakta er. 20 Fienden från norr skall jag driva långt bort ifrån er, jag skall driva ut honom till ett torrt och öde land, hans förtrupp till havet i öster och hans eftertrupp till havet i väster. Stank skall stiga upp från honom, ja, vedervärdig lukt skall stiga upp från honom, ty stora ting har han gjort. 21 Frukta inte, du land, utan fröjda dig och gläds, ty stora ting har HERREN gjort. 22 Frukta inte, ni djur på fältet, ty betesmarkerna i öknen grönskar, och träden bär sin frukt, fikonträden och vinstockarna ger sin rikedom. 23 Fröjda er, ni Sions barn, var glada i HERREN, er Gud, ty han har givit er Läraren* som ger rättfärdighet. Han skall låta rikligt med regn komma ner över er, både höstregn och vårregn som tidigare. 24 Så skall logarna fyllas med säd och pressarna flöda över av vin och olja. 25 Jag skall ersätta er för de årsgrödor som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot er. 26 Ni skall äta och bli mätta, och ni skall lova HERRENS, er Guds, namn, hans som har handlat så underbart med er, och mitt folk skall aldrig mer komma på skam. 27 Ni skall förstå att jag är mitt i Israel, att jag är HERREN, er Gud, och ingen annan. Och mitt folk skall aldrig komma på skam. |