Ordspråksboken 14 1 Genom visa kvinnor blir hemmet uppbyggt, dårskapen river ner det med egna händer. 2 Den som fruktar HERREN lever rättsinnigt, den som föraktar honom går krokiga vägar. 3 I dårens mun är högmodets käpp, men de visa bevaras genom sina läppar. 4 Utan dragdjur är krubban tom, riklig skörd får man genom oxars kraft. 5 Ett sannfärdigt vittne ljuger inte, ett falskt vittne främjar lögn. 6 Bespottaren söker vishet men finner ingen, till den förståndige kommer kunskapen lätt. 7 Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar. 8 Den klokes vishet gör att han känner vägen, dårars oförnuft bedrar. 9 Dårarna hånar skuldoffret, men bland de rättsinniga finns nåd. 10 Hjärtat känner sin egen sorg, en främling kan inte dela dess glädje. 11 De ogudaktigas hus raseras, de rättsinnigas boning blomstrar. 12 En väg kan synas rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden. 13 Mitt under skratt kan hjärtat värka, och glädje kan sluta i sorg. 14 Den avfällige uppfylls av sina egna vägar, en god man håller sig borta från honom. 15 Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg. 16 Den vise fruktar och skyr det onda, dåren är övermodig och sorglös. 17 En otålig man begår dumheter, en som smider ränker blir hatad. 18 De oförståndiga ärver dårskap, de kloka blir krönta med kunskap. 19 Onda måste buga sig för goda, ogudaktiga vid den rättfärdiges portar. 20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad, men den rike har många vänner. 21 Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta. 22 De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får erfara nåd och sanning. 23 Av all möda kommer någon vinning, tomt prat leder till fattigdom. 24 De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet. 25 Ett sanningsenligt vittne räddar liv, den som far med lögn bedrar. 26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt. 27 HERRENS fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. 28 Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens undergång. 29 Den som är långmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap. 30 Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen. 31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom. 32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död. 33 I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar. 34 Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära. 35 En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede. |