Ordspråksboken 23 1 När du sitter till bords med en furste, besinna då vem du har framför dig. 2 Sätt kniven mot din strupe om du är alltför hungrig. 3 Var ej lysten efter hans läckerheter, det kan vara bedräglig kost. 4 Slit inte ut dig för att bli rik, var klok nog att avstå från det. 5 Far inte med blicken efter det som ingenting är, ty det gör sig vingar och flyger som örnen mot himlen. 6 Ät inte den missunnsammes* bröd var ej lysten efter hans läckerheter, 7 för han handlar efter sina själviska beräkningar. "Ät och drick" säger han till dig, men menar det ej. 8 Den bit du ätit måste du spy ut, och dina vackra ord är förspillda. 9 Tala inte för en dåres öron, han föraktar dina kloka ord. 10 Flytta inte en gammal gränssten och gör inte intrång på de faderlösas åkrar. 11 Ty deras återlösare är stark. Han skall föra deras talan mot dig. 12 Öppna ditt hjärta för tillrättavisning och dina öron för kunskapens ord. 13 Låt inte pojken vara utan fostran, slår du honom med riset skall han inte dö. 14 När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket. 15 Min son, om ditt hjärta blir vist gläder sig också mitt hjärta. 16 Mitt innersta fröjdar sig när dina läppar talar det rätta. 17 Låt inte ditt hjärta avundas syndare, utan sträva alltid efter HERRENS fruktan. 18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp skall ej bli om intet. 19 Hör, min son, och bli vis och låt ditt hjärta gå rätta vägar. 20 Umgås inte med drinkare eller med dem som frossar i mat. 21 Ty drinkare och frossare blir fattiga, och sömnaktighet ger trasiga kläder. 22 Lyssna till din far som har fött dig och förakta inte din mor när hon blir gammal. 23 Förvärva sanning och sälj den inte, förvärva vishet, fostran och insikt. 24 Jubel fyller den rättfärdiges far, en vis son skänker glädje. 25 Låt din far och mor vara glada, må hon som fött dig kunna fröjda sig. 26 Min son, ge mig ditt hjärta och låt mina vägar behaga dig. 27 Ty skökan är en djup grop, den okända kvinnan en trång brunn. 28 Ja, som en rövare ligger hon på lur, hon förökar de trolösas skara bland människorna. 29 Vem ropar "ack", vem ropar "ve"? Vem vållar kiv, vem klagar? Vem har sår utan orsak? Vem har dimmiga ögon? 30 De som stannar länge vid vinet, de som går för att pröva kryddat vin. 31 Se inte på vinet att det är så rött, att det ger sådan glans i bägaren och rinner ner så lätt. 32 Till slut biter det som en orm, och stinger som en giftorm. 33 Dina ögon får då se konstiga syner, och ditt hjärta talar galenskaper. 34 Du blir lik en som ligger mitt ute på havet eller svävar i toppen av en mast. 35 "De slår mig, men det gör inte ont, de ger mig stryk, men jag känner inget. När skall jag vakna, så att jag kan få tag i mer?" |