Ordspråksboken 26 1 Som snö om sommaren och regn vid skördetiden, så passar inte heller ära för en dåre. 2 Som sparven far sin kos och svalan flyger bort, så far en grundlös förbannelse förbi. 3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset på dårens rygg! 4 Svara inte dåren efter hans oförnuft, så att du inte själv blir honom lik. 5 Svara dåren efter hans oförnuft, annars anser han sig vara vis. 6 Den som sänder bud med en dåre, hugger fötterna av sig och får dricka våld. 7 Kraftlösa är den lames ben, så också ordspråk i dårars mun. 8 Som att binda fast stenen vid slungan är det att ge en dåre ära. 9 Som en törntagg i en drucken mans hand är ett ordspråk i dårars mun. 10 Som en bågskytt som sårar alla, är den som lejer en dåre eller vem som än kommer förbi. 11 Lik en hund som vänder om till sina spyor, är en dåre som upprepar sin dårskap. 12 Ser du en man som är vis i egna ögon, då finns mer hopp om dåren än om honom. 13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ett lejon på gatorna." 14 Dörren vänder sig på sina gångjärn, den late vänder sig i sin säng. 15 Den late sticker handen i skålen men ids ej föra den tillbaka till munnen. 16 Den late tycker sig vara visare än sju som ger förståndiga svar. 17 Lik en som griper en hund i öronen är den som i förbifarten lägger sig i andras gräl. 18 Lik en galning som slungar ut brandfacklor, pilar och död, 19 är den som bedrar sin nästa och sedan säger: "Jag skämtade bara." 20 När veden tar slut slocknar elden, när baktalaren är borta upphör trätan. 21 Som kol krävs för glöd och ved för eld, så underblåses kiv av en trätgirig man. 22 Baktalarens ord är som läckerheter, de tränger ner i människans inre. 23 Som silverbeläggning på ett trasigt lerkärl är kärleksglödande läppar och ondska i hjärtat. 24 Den som är hatisk förställer sitt tal, i sitt hjärta bär han på svek. 25 Även om han gör sin röst behaglig, tro honom inte, sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta. 26 Hatet kan döljas med list, men hans ondska blir uppenbar i församlingen. 27 Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar undan en sten får den över sig. 28 En falsk tunga hatar dem som skadas av den, en smickrande mun vållar fördärv. |