Psaltaren 102 2 HERRE, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig! 3 Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd! Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar! 4 Mina dagar har försvunnit som rök, benen i min kropp är förbrända som av eld. 5 Mitt hjärta är förtorkat, det har vissnat som gräs, ty jag glömmer att äta mitt bröd. 6 På grund av min högljudda suckan har jag blivit skinn och ben. 7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är som en uggla bland ruiner. 8 Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket. 9 Mina fiender hånar mig hela dagen, de som gör narr av mig använder mig som en svordom. 10 Ty jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar 11 för din vredes och förbittrings skull. Du har ju gripit mig och förkastat mig. 12 Mina dagar är som skuggan när den förlängs, jag vissnar som gräs. 13 Men du, HERRE, tronar i evighet, släkte efter släkte skall komma ihåg dig. 14 Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att du visar det nåd. Ja, stunden har kommit. 15 Ty dina tjänare har dess stenar kära, de förbarmar sig över dess grus. 16 Hednafolken skall frukta HERRENS namn och alla jordens kungar din härlighet, 17 när HERREN bygger upp Sion och uppenbarar sig i sin härlighet. 18 Han vänder sig till de utblottades bön och föraktar den inte. 19 Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte och ett folk som han skapar skall prisa HERREN. 20 Ty han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN skådar från himlen ner till jorden 21 för att höra den fångnes klagan och befriar dödens barn, 22 för att man i Sion skall förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem, 23 när folk och riken samlas för att tjäna HERREN. 24 Han har försvagat min kraft under vandringen, han har förkortat mina dagar. 25 Jag sade: Min Gud, tag inte bort mig mitt i livet, dina år varar från släkte till släkte. 26 För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk. 27 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner. 28 Men du är densamme och dina år har inget slut. 29 Dina tjänares barn skall bo i trygghet och deras efterkommande bestå inför dig. |