Psaltaren 104 1 Lova HERREN, min själ! HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd. 2 Insvept i ljus som i en mantel spänner du ut himlen som ett tält. 3 Du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, du far på vindens vingar. 4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare. 5 Du grundade jorden på dess fästen, så att den ej vacklar till evig tid. 6 Med djupet täckte du den som med en klädnad, upp över bergen stod vattnen. 7 Vid din tillrättavisning flydde de, för ljudet av ditt dunder tog de till flykten. 8 Berg höjde sig och dalar sänkte sig på den plats där du hade bestämt för dem. 9 En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida. Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden. 10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen tog de sin väg. 11 De vattnar alla markens djur, vildåsnorna släcker där sin törst. 12 Vid dem bor himlens fåglar, från trädens grenar höjer de sin röst. 13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar. 14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden 15 och vin som gläder människans hjärta. Du gör hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker hennes hjärta. 16 HERRENS träd blir mättade, Libanons cedrar, som han planterat. 17 Fåglarna bygger där sina nästen, hägern har sitt bo i cypresserna. 18 Stenbockarna har fått de höga bergen, klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna. 19 Du gjorde månen till att bestämma tider, solen vet stunden då den skall gå ner. 20 Du sänder mörker och det blir natt, då kommer alla skogens djur i rörelse. 21 De unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud. 22 Solen går upp, då drar de sig tillbaka och lägger sig ner i sina hålor. 23 Människan går ut till sin gärning och arbetar till dess att kvällen kommer. 24 Hur många är inte dina verk, HERRE! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. 25 Där är havet, det stora och vida, där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser, både stora och små. 26 Där går skeppen, där leker Leviatan, som du har skapat. 27 Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid. 28 Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor. 29 Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar bort deras ande och de dör och vänder åter till stoft. 30 Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte. 31 Må HERRENS härlighet vara i evighet! Må HERREN glädja sig över sina verk. 32 Han ser på jorden och den bävar, han rör vid bergen och de ryker. 33 Jag vill sjunga för HERREN så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till. 34 Må mina tankar behaga honom, jag vill glädja mig i HERREN. 35 Må syndare försvinna från jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ! Halleluja! |