Psaltaren 106 1 Halleluja! Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet. 2 Vem kan berätta om HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov? 3 Saliga är de som håller fast vid det rätta, som alltid handlar rättfärdigt. 4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, kom till mig med din frälsning, 5 så att jag kan se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje och berömma mig tillsammans med din arvedel. 6 Vi har syndat liksom våra fäder, vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga. 7 Våra fäder gav inte akt på dina under i Egypten, de kom inte ihåg dina många nådegärningar utan var upproriska vid havet, vid Röda havet. 8 Men han frälste dem för sitt namns skull för att göra sin makt känd. 9 Han talade strängt till Röda havet och det blev torrt, han förde dem genom djupen som genom en öken. 10 Han frälste dem från deras motståndares hand och återlöste dem från fiendens hand. 11 Vattnet övertäckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar. 12 De trodde på hans ord, de sjöng hans lov. 13 Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd. 14 De greps av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. 15 Då gav han dem vad de begärde men sände tärande sjukdom bland dem. 16 I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, HERRENS helige. 17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan, den övertäckte Abirams hop. 18 Eld började brinna i deras läger, en låga brände upp de ogudaktiga. 19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild. 20 Sin härlighet bytte de bort mot bilden av en oxe som äter gräs. 21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, 22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. 23 Han sade att han skulle förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, trädde fram som medlare inför honom för att vända bort hans vrede, så att den inte förgjorde dem. 24 De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord. 25 De knotade i sina tält och lyssnade inte till HERRENS röst. 26 Då lyfte han sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen, 27 att slå ner deras barn bland hednafolken och skingra dem i länderna. 28 De slöt sig till Baal-Peor och åt sådant som var offrat till döda. 29 De väckte Guds vrede genom sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut bland dem. 30 Men Pinehas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsens upphörde. 31 Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid. 32 De väckte hans vrede vid Meribas vatten, och det gick illa för Mose för deras skull. 33 Ty de var upproriska mot hans ande, så att han talade tanklöst med sina läppar. 34 De förgjorde inte folken, som HERREN hade befallt dem, 35 utan blandade sig med hednafolken och lärde sig deras gärningar. 36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem. 37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar. 38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet. 39 De orenade sig genom sina gärningar, de handlade trolöst i allt de gjorde. 40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och han avskydde sin arvedel. 41 Han gav dem i hednafolkens hand, så att de som hatade dem fick råda över dem. 42 Deras fiender förtryckte dem, de blev kuvade under deras hand. 43 Han räddade dem många gånger, men de hade ett upproriskt sinnelag och sjönk allt djupare genom sin synd. 44 Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop. 45 Han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull. 46 Han lät dem finna barmhärtighet inför alla som fört dem i fångenskap. 47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och berömma oss av att lova dig. --- 48 Lovad vare HERREN, Israels Guds, från evighet till evighet! Och allt folket skall säga: "Amen." Halleluja! |