Psaltaren 109 1 För sångmästaren, en psalm av David. Min lovsångs Gud, tig inte, 2 ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun, har de öppnat mot mig, de har talat mot mig med lögnaktig tunga. 3 Med hatfulla ord har de omringat mig, utan orsak har de börjat strid mot mig. 4 Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber för dem. 5 De lönar gott med ont och kärlek med hat. 6 Sätt en ogudaktig man över honom, låt en åklagare* stå på hans högra sida. 7 När han ställs inför rätta må han dömas skyldig, och hans bön bli till synd. 8 Må hans dagar bli få och en annan överta hans ämbete. 9 Må hans barn bli faderlösa och hans hustru änka. 10 Må hans barn alltid irra omkring och tigga och söka sitt bröd långt bort från sina ödelagda hem. 11 Må ockraren få allt han äger i sin snara och främlingar plundra hans egendom. 12 Må ingen visa honom barmhärtighet och ingen förbarma sig över hans faderlösa. 13 Må hans efterkommande bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled. 14 Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför HERREN och må hans mors synd ej bli utplånad. 15 Må de alltid finnas inför HERREN, må minnet av dem utrotas från jorden. 16 Ty han tänkte inte på att vara barmhärtig utan förföljde den som var betryckt och fattig och den som hade ett bedrövat hjärta, för att döda dem. 17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom. Han ville inte ha välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom. 18 Han tog på sig förbannelse som en klädnad, och den trängde in i hans inre som vatten, och som olja in i hans ben. 19 Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i, som ett bälte att alltid spänna om sig. 20 Må detta vara mina motståndares lön från HERREN, deras som talar ont om mig. 21 Men du, HERRE Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Rädda mig, ty din nåd är god. 22 Jag är betryckt och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst. 23 Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som gräshoppor. 24 Mina knän vacklar av fasta, min kropp förlorar sitt hull. 25 Jag har blivit till åtlöje för dem, när de ser på mig skakar de på huvudet. 26 Hjälp mig, HERRE, min Gud! Fräls mig enligt din nåd, 27 så att de förstår att detta är din hand, att du, HERRE, har gjort det. 28 De förbannar, men du välsignar. Reser de sig upp, kommer de på skam, men din tjänare gläder sig. 29 Låt mina motståndare bli klädda i vanära och svepta i skam som i en mantel. 30 Jag vill storligen tacka HERREN med min mun, mitt ibland många vill jag prisa honom. 31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer honom. |