Psaltaren 38 2 En psalm av David. En bön. HERRE, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din vredesglöd. 3 Ty dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig. 4 Inget helt finns på min kropp för din vredes skull, inget friskt finns i mina ben för min synds skull. 5 Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda. 6 Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull. 7 Jag går krokig och mycket böjd, hela dagen går jag sörjande. 8 Mina höfter är fulla av brand, inget helt finns på min kropp. 9 Jag är maktlös och helt sönderslagen, jag klagar i mitt hjärtas oro. 10 HERRE, du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig. 11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig. Mina ögons ljus, också det är borta. 12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd. 13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Hela tiden tänker de på svek. 14 Men jag är lik en döv som inte hör, lik en stum som inte öppnar sin mun. 15 Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar. 16 Men jag väntar på dig, HERRE, du skall svara, Herre, min Gud. 17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig eller förhäva sig över mig när min fot vacklar. 18 Ty jag är nära att falla, jag känner alltid min smärta. 19 Jag bekänner min skuld och sörjer över min synd. 20 Mina fiender lever och är mäktiga, många är de som hatar mig utan orsak. 21 De som lönar gott med ont står mig emot därför att jag strävar efter det goda. 22 Överge mig inte, HERRE, min Gud, var inte långt ifrån mig! 23 Skynda till min hjälp, HERRE, du min frälsning! |