Psaltaren 41 2 För sångmästaren, en psalm av David. Salig är den som tar sig an den fattige, HERREN skall befria honom på olyckans dag. 3 HERREN skall bevara honom och hålla honom vid liv. Han skall prisas lycklig i landet. Du överlämnar honom inte åt hans fiender. 4 HERREN är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du. 5 Jag säger: HERRE, var mig nådig, bota min själ, ty jag har syndat mot dig. 6 Mina fiender säger illvilligt om mig: "När skall han dö och hans namn försvinna?" 7 Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord. Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det. 8 De som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker ut sådant som skall skada mig: 9 "Obotlig skada har drabbat honom, han som ligger där skall aldrig resa sig." 10 Också min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig. 11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så att jag kan vedergälla dem. 12 Jag vet att du har mig kär, ty min fiende får inte jubla över mig. 13 Mig uppehåller du i min oskuld och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt. 14 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen. |