Psaltaren 42 2 För sångmästaren, en sång av Koras söner. Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud 3 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte? 4 Mina tårar är min mat dag och natt, ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?" 5 Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ: Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara. 6 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom. 7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig. Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg. 8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall. Alla dina svallande böljor går fram över mig. 9 Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natten är hans sång hos mig, en lovsång till mitt livs Gud. 10 Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig, varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?" 11 Det är som krossade man benen i min kropp, när mina ovänner hånar mig och ständigt säger till mig: "Var är nu din Gud?" 12 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud. |