Psaltaren 56 2 För sångmästaren, efter "den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat. Var mig nådig, Gud, ty människor vill ta mitt liv, stridslystet angriper de mig hela tiden. 3 Ständigt står mina förföljare efter mitt liv, de är många som i högmod strider mot mig. 4 När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig. 5 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan det som är kött göra mig? 6 Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig. 7 De gaddar sig samman, de lägger försåt, de vaktar på mina steg, de står efter mitt liv. 8 Skulle de räddas i sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, Gud. 9 Du håller räkning på mina flyktdagar. Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok. 10 Mina fiender måste vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, ty Gud är med mig. 11 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, med HERRENS hjälp skall jag prisa hans ord. 12 På Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig? 13 Jag har löften att infria till dig, Gud, jag vill ge dig lovoffer. 14 Ty du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. |