Psaltaren 81 2 För sångmästaren, till Gittít, av Asaf. Höj glädjerop till Gud, vår starkhet, höj jubel till Jakobs Gud! 3 Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare. 4 Blås i hornet vid nymåne och vid fullmåne på vår högtidsdag. 5 Ty detta är en stadga för Israel, en befallning från Jakobs Gud. 6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hörde en röst som jag inte kände: 7 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blev fria från lastkorgen. 8 I nöden ropade du, och jag räddade dig, jag svarade dig, höljd i åska, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela. 9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig, Israel, om du ändå ville höra mig! 10 Hos dig får inte finnas någon annan gud, du skall inte tillbe någon främmande gud. 11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land. Öppna din mun helt så att jag får fylla den. 12 Men mitt folk hörde inte min röst, Israel lydde mig inte. 13 Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer. 14 Om mitt folk ändå ville höra mig och om Israel ville vandra på mina vägar! 15 Då skulle jag snart kuva deras fiender, vända min hand mot deras ovänner. 16 De som hatar HERREN skulle krypa för honom, och deras tid skulle vara för evigt. 17 Han skulle ge folket bästa vete att äta, ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig." |