Psaltaren 9 2 För sångmästaren, till mutlabbén.* En psalm av David. Jag vill tacka HERREN av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under. 3 Jag vill vara glad och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. 4 Ty mina fiender vika tillbaka, de faller och går under inför ditt ansikte. 5 Du har hävdat min rätt och fört min talan, du sitter på din tron som en rättfärdig domare. 6 Du har straffat hednafolk och förgjort ogudaktiga, deras namn har du utplånat för evigt. 7 Fienderna är borta, utrotade för alltid. Deras städer har du omstörtat, minnet av dem har du utplånat. 8 HERREN regerar i evighet, sin tron har han gjort till ett domarsäte. 9 Han skall döma världen med rättfärdighet, skipa rätt bland folken med rättvisa. 10 HERREN är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. 11 De som känner ditt namn förtröstar på dig, ty du överger inte dem som söker dig, HERRE. 12 Lovsjung HERREN som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken. 13 Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem, han glömmer ej de förtrycktas klagorop. 14 Var mig nådig, HERRE. Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig upp från dödens portar, 15 för att jag skall förkunna allt ditt lov och i dottern Sions portar jubla över din frälsning. 16 Hednafolk har sjunkit ner i den grav de grävde, i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad. 17 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom. Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar. Higgajón*. Sela. 18 De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket, alla hednafolk som glömmer Gud. 19 Men den fattige skall inte bli glömd för alltid, de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt. 20 Stå upp, HERRE, låt inte människor få makten, låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte. 21 Låt fruktan komma över dem, HERRE, låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela. |